En liten chocknyhet – nämligen att Anna Mossberg med omedelbar verkan lämnar VD-posten på Bahnhof – kom i förrgår och det finns väl egentligen inte speciellt mycket insiktsfullt som jag har att säga om saken. Några korta saker dock;
Negativt – Förutom det givna problemet i att man har tagit ett så grovt felbeslut, så genererar det förstås en del merkostnader. Uppenbarligen var inte Mossbergs ledarskapsstil eller approach till företagande stöpt i rätt form för att passa Bahnhof, något som förstås borde ha upptäckts i rekryteringsprocessen.
Positivt – Dels tycker jag det visar på självinsikt att så snabbt ompröva ett beslut som visat sig felaktigt. I ett sämre lett företag hade det kunnat ta år innan ett sådant misstag rättats till. Men det mest positiva i det hela är att man verkar ha tagit till sig vari problematiken med att rekrytera utifrån ligger och således gjort en 180-gradersvändning när man tillsatt efterträdaren Klas Westholm, som arbetat inom företaget i snart 6 år.
De mest beundransvärda företagen både i Sverige och i världen, jobbar extremt hårt med internrekrytering, och det tycker jag att man ska ta intryck av. Till viss del eftersom det leder till en garanterat djup kulturkännedom hos ledning, dels eftersom karriärsklättrandets negativa effekter på organisationen hålls till ett minimum och inte minst eftersom det, helt krasst, generellt är billigare. Dessutom är det en bättre morot för de anställda inom organisationen ifall inte yttre rekryteringar hela tiden sätts över dem i beslutskedjan och håller kvar lojal personal längre ner i hierarkin.