Det var en rejäl sågning längsmed fotknölarna som Bahnhof fick i senaste numret av Aktiespararen och det är inte direkt ett oladdat ord som man använder när man kallar Bahnhofs madeiraflytt för “fribyteri”. Det är nästan så att jag börjar undra om analytikern är ideologiskt motiverad på något vis… Hursomhelst, om vi lämnar den biten därhän så är förstås skribentens farhågor om en eventuell skattesmäll för Bahnhofs del på grund av ett underkännande från Skatteverkets sida i högsta grad befogade. Givetvis går det inte att till 100% utesluta när systemet inte tillåter ett förhandsbesked om vad som är okej och inte. Däremot tror jag att risken överdrivs å det grövsta (något jag förstås kan få riskera att äta upp, men sticker man inte ut hakan ibland har man inget att göra på marknaden).
Vad det bottnar i för min del är att de personer som har tagit beslutet om utflaggning av privatverksamheten också är de som har mest att förlora på att det inte fungerar som tänkt ändå gör det, så säger det mig att 1) de har gjort en tillräcklig riskanalys 2) de anser att förfarandet är korrekt. I samband med detta konsulterades också två olika revisorer som båda godkände upplägget. Jag antar också att det finns ett flertal “prejudikat” som visar att detta är en acceptabel väg att ta.
I likhet med Aktiespararnas representant på årsmötet i våras har också skribenten en del synpunkter på olika redovisningstekniska frågor kring Bahnhof.
Om Bahnhof (och inte endast K.N Telecom) för 2010 hade upprättat en koncernredovisning, vilket dåvarande VD – som strax sparkades – i niomånadersrapporten hade lovat göra, skulle resultateffekten ha uteblivit, och eget kapital skulle inte ha varit 48 utan 11 miljoner kronor. Fritt eget kapital skulle inte ha funnits. Efter nio månader i år hade eget kapital i koncernen, tack vare positiva resultat, ökat till 27 miljoner kronor.
Om vi bortser ifrån den ganska patetiska insinueringen kring varför Anna Mossberg fick lämna VD-posten och koncentrerar oss på vad skribenten faktiskt kritiserar så verkar han ha inte ha någon förståelse för vilka tillgångar som faktiskt ligger bakom balansräkningen. Kundstocken var inte upptagen till något värde tidigare, men det är inte tillåtet att överlåta tillgångar till ett dotterbolag till underpris (något skribenten inte verkar vara inbegripen med när han angående att transaktionen uppgick till 37 miljoner kronor skriver “trots att det är en intern försäljning till ett dotterbolag ingår beloppet i Bahnhofs resultat för 2010”). Om kundstocken varit upptagen på balansräkningen som den är hos andra bolag i branschen så hade givetvis försäljningen gjorts till vad värdet var upptaget till på balansräkningen. Den här lite lustiga effekten är alltså en konsekvens av Bahnhofs konservativa redovisning – inte något ljusskyggt sätt att “rädda” årsresultatet.
Att fritt eget kapital inte skulle ha funnits känns inte heller speciellt relevant eftersom en titt på kassaflödet från januari 2010 till januari 2011 gör klart att utrymmet för den utdelning som beslutades knappast kan ifrågasättas. Nu erkände Bahnhof vissa brister i redovisningen och lovade att jobba vidare på den biten, bland annat i form av rekryteringar. Så en poäng hade förstås både Aktiespararnas representant på årsmötet och skribenten i det avseendet.
Däremot tycker jag att det är ganska tråkigt att se att det mesta som skribenten tar upp kommer ifrån denne årsmötesrepresentant, som vid sitt enda inlägg när den faktiska verksamheten i bolaget diskuterades undrade hur man rent praktiskt kunde leverera internet ifrån en ö. Ifall organisationen skickar en så uppenbart ignorant representant till årsmöten, som sedan dessutom starkt influerar den tjänst till medlemmarna som deras analyser ändå är, undrar jag om de egentligen uppfyller sin tänkta funktion. Det gör i alla fall mig ganska tveksam till det.