There’s Always Something to Do: The Peter Cundill Investment Approach

There’s Always Something to Do är en biografi om värdeinvesteraren och fondförvaltaren Peter Cundill., som dog 2011 I Sverige är han kanske ingen känd investeringsguru, men i sitt hemland Kanada verkar han under sin livstid ha blivit en mindre celebritet i finanskretsar. Det med god anledning eftersom hans fond hade en annualiserad avkastning på 13,5% efter avgifter åren 1974-2010.

Cundill hade goda kontakter med framstående investerare som bland annat Irving Kahn, som vid 106 års ålder fortfarande jobbar på Wall Street, John Templeton och Prem Watsa. Som investerare lutade han mer åt Graham än Buffett, det vill säga mer mot det kvantitativa än värdet av varumärken och andra intangibles. Han beskrev sin egen investeringsfilosofi som ”mostly Graham, slightly Buffett and a little bit of Cundill”.

Huvudstrategin handlade om att identifiera netnets eller företag med stora tillgångar som var off-balance sheet, som till exempel aktier och fastigheter upptagna på balansräkningen till omkostnadsbelopp, men med ett betydligt högre marknadsvärde. En screeningmetod som användes flitigt var så kallade ”magic sixes” – bolag som handlades till p/b 0,6, p/e 6 och med 6% i direktavkastning.

Boken läses snabbt och språket flyter bra men i egenskap av nörd önskar jag alltid lite mer information än de summariska redogörelser som oftast görs av de olika affärerna. Något som är positivt är däremot att berättandet nyanseras av utdrag ur de omfattande dagboksanteckningar som Cundill förde under hela sin karriär. Att få läsa vad som tänktes i där och då ger en del perspektiv som kanske missas i andra liknande böcker där resonemang och händelser kanske i större utsträckning efterkonstrueras för att sammanstråla med utfallet. Tyvärr brister dock nästan alltid den här typen av böcker i min mening i att de försöker att rikta sig till en bredare publik än den som faktiskt är intresserad av ämnet. Därmed går man miste om ett önskvärt analytiskt djup.

Cundill gjorde en del innovativa investeringar i statsobligationer i krisande länder i framförallt Latinamerika. Här hittade han ett nytt sätt att applicera Grahams margin of safety och gjorde otroligt framgångsrika bets på att länderna inte skulle göra några betalningsinställelser efter det att amerikansk miltiär säkrat områdena.

Som en ganska tidig global spelare började Cundill att i november varje år resa till det land vars aktiemarknad gått sämst under året och 1977 hamnade han i Sverige, vilket slutade i investeringar i både Volvo och SKF. Under den här perioden var den svenska aktiemarknaden väldigt lågt värderad, relativt sett, och Volvo handlades under NCAV. Senare gjorde han stora investeringar i andra länder i världen och under perioder gick han till exempel både lång och kort Japan (kort Japan i 2 år före deras stora börskrasch i slutet på 80-talet, men under 90-talet bestod portföljen tidvis till mycket stora delar av japanska aktier).

Allt som allt är There’s Always Something to Do en mycket läsvärd bok som lämnar en del övrigt att önska ifråga om djup och längd. Den håller helt klart sin plats i bokhyllan bredvid One Up on Wall Street och The Warren Buffett Way och belyser på ett bra vis ett sätt att applicera värdeinvestering som ligger närmare Walter Schloss än den mer karismatiska buffettska kvalitativa stilen, som så många bekänner sig till men så få behärskar.


One thought on “There’s Always Something to Do: The Peter Cundill Investment Approach

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>