Tändstickskungen

Jag har nyligen läst boken The Match King av Frank Partnoy och kan verkligen rekommendera den. Till skillnad från många andra biografier, som ofta är flera hundra sidor för långa, lämnade denna dock mig nästan en smula svulten på detaljer, trots att den hann gå igenom alla de stora händelserna i Ivar Kreugers karriär och dessutom en del mer eller mindre galna konspirationsteorier kring hans död.

Ivar Kreuger var förutom en stor risktagare också en finansiell innovatör. Han introducerade röstsvaga B-aktier för att kunna försäkra sig om att inte bli berövad på makten i sitt imperium trots att han behövde ta in nya pengar. Han gjorde stora arbitrage genom att utge konvertibla skuldebrev på den amerikanska marknaden som sedan användes för att låna ut till den franska staten till en högre ränta. Han utnyttjade också en högst avancerad företagsstruktur (med ett för alla utom Kreuger hemligt holdingbolag med hemvist i Luxemburg…) som inte ens revisorerna fick insikt i konstruktionen på och förflyttade gärna “papperspengar” mellan dessa efter behov.

Informationsgivningen till marknaden var högst sparsam och några detaljer kring hur Swedish och International Match tjänade alla sina pengar lämnades inte. Det fanns Inte heller några större detaljer kring bolagens finansiella ställning. Kreuger kan nog sägas vara uppfinnaren av användandet av off balance sheet liabilities. Inget Enron utan Kreuger, således.

Kreugers företag hade under många år en väldigt hög direktavkastning (ibland så hög som 20-30%) , vilket gjorde att aktien i den initiala delen av Wall Street-kraschen inte tog alls lika mycket stryk som resten av marknaden. Vid den här tiden var Kreuger något av den tidens Steve Jobs i ryktesväg, konstant omskriven som ett affärsgeni.

Efter hans självmord svängde dock bilden totalt och han kom att jämföras med Charles Ponzi (som ju namngivit det engelska begreppet för pyramidspel). Han hade gjort sig skyldig till urkundsförfalskning i åtminstone ett bekräftat fall och säkerligen en hel del mutor samtidigt som han tagit stora risker med att utlova pengar han inte hade till olika länders regeringar i utbyte mot tändsticksmonopol. Många av hans bokföringsskojerier blev röjda och han blev för mycket lång tid framöver hatad av allmänheten. Trots detta visade det sig att investerarna i hans företag med de kvarvarande värden som ändå fanns kvar efter kreugerkraschen, samt de stora utdelningarna dessförinnan, allt som allt hade klarat sig ganska mycket bättre än marknaden i stort.

Hur hade han lyckats med detta? Först och främst var marknadsklimatet ungefär detsamma som under det sena 90-talet – bakom rykten och påståenden behövde det inte finnas alltför mycket substans för att allmänheten skulle kasta sina pengar efter Kreuger när han gjorde sina nyemissioner. Särskilt mycket tillgänglig information om företagsbygget fanns förvisso inte att tillgå men detta var mer regel än undantag vid den här tiden, och inget som låg Kreuger till last förrän det började knaka i fogarna på allvar.

Utöver detta var Ivar Kreuger av allt att döma en otroligt manipulativ och karismatisk person som dessutom såg till att omge sig medarbetare som stod i tacksamhetsskuld till honom. Han hade räddat flera av dem från svåra bryderier och därför var det efteråt väldigt svårt för dem att konfrontera hans moraliskt tveksamma aktioner. Den amerikanska revisorn såg han till att charma både med att bjuda på finare middagar och resor samt skänka en del strålglans åt både honom och hans fru genom att introducera dem för folk i societeten. En relation som knappast hade setts med blida ögon i dagsläget, även om liknande arrangemang säkert förekommer även i nutid.

Är man som jag proppmätt på mer nutida finanslitteratur som behandlar till exempel Enron och Worldcom, it-bubblan, analytikers tveksamma incitamentsstruktur, subprimekraschen och ratinginstitutens roll i denna så återfinns här ungefär samma teman men i en kanske mindre bekant historia, med en lite annan infallsvinkel eftersom dåtidens åsiktsvindar redogörs kontinuerligt i boken. Allt som allt en intressant och lagom lång läsning.


One thought on “Tändstickskungen

  1. Om man vill ha något mer lättsamt som tangerar detta så kan jag varmt rekommendera Ivar Kreuger av Lars Molin. En rätt bra film faktist.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>