Jag tänkte förklara varför omstörtande innovationer, eller på engelska disruptive technologies, mycket sällan i sig själva kan vara argument för att köpa en aktie. Däremot är det desto oftare argument emot att köpa en aktie, även om det är företaget själva som står för denna innovation.
Det finns förstås mängder av exempel på det här från de senaste 100 åren. Amazon och andra e-butiker har i princip konkurrerat ut fysiska bokaffärer. Texas Instruments konkurrerade ut svenska Facit, men miniräknarna har sedermera kommit att marginaliseras kraftigt av datorer – ännu en kraftigt skiftande marknad som gått från enheter som endast storföretag och myndigheter hade råd med till stationära hemdatorer, till bärbara datorer, till smartphones och paddor. Det är inte alls längesedan all lönsamhet försvann ur den stationära sektorn till förmån för laptopsen, men laptopsidan har redan hunnit urvattna sina vinstmarginaler betänkligt.
1915 fanns det i USA 21,5 miljoner hästar eller lite mer än en per var fjärde människa. Idag finns det 6,9 miljoner hästar eller drygt 2 per 100 människor. Vad beror detta till största del på? Bilen, givetvis. Ja, och andra tekniker som möjliggör resande utan häst såsom oljeborrning, raffinaderier, förbränningsmotorn etc. Vid tillfället när allt detta upptäcktes eller uppfanns fanns det säkerligen inte särskilt många människor som såg vilka stora konsekvenser detta skulle få för landets stuterier. Och detta är själva pudelns kärna: oförutsägbarhet.
Den som har ett bra track record av att kunna förutsäga vem som blir förlorare eller vem som blir vinnare och vilka tekniska omvälvningar som kommer att ske är förstås miljardär idag. Problemet är att sådana personer existerar inte. Det finns förstås några lyckliga få som har blivit multimiljonärer och till och med miljardärer på ett fåtal produkter på sådana marknader, som till exempel Steve Jobs och Bill Gates. Deras unikhet upphöjs dock ofta extra mycket på grund av statistisk oförståelse; man ser inte vad Nassim Taleb kallar ”the graveyard of silent evidence”, det vill säga alla entreprenörer med antaget omvälvande affärsmodeller och produkter som slutat sina dagar i ett undanskymt hörn av kyrkogården. Som att hugga bort svansarna på en bellkurva och sedan peka på vilka bra resultat vi har framför oss. Inte alldeles olikt lottköparens ensidiga logik: man kan ju vinna.
Varuhuskedjorna som för några decennier sedan slog ut de familjeägda närbutikerna får nu slåss med internetbaserade konkurrenter och marginalmässigt ser de ut att få det svårt att gå ihop över tid med nuvarande affärsmodeller. Även om nu till exempel elektronikjättar som Siba och Elgiganten tills vidare kan överleva på att sälja onödiga och bisarrt överprissatta försäkringar. Fysiska skivbutiker har redan i stort sett fått ge vika och fysiska spelbutiker kommer också att få göra det allt eftersom molnet tar över distributionen av multimedia och för den eventuella fysiska distribution som behövs så görs den mer kostnadseffektivt av internetbaserade konkurrenter.
Nu när jag har radat upp exempel på stora omdaningar av väletablerade branscher kanske någon tänker att det är en bra idé att investera i en ny teknik som mycket tydligt "är framtiden". Så kan det förstås vara, men i själva fenomenet att en sådan typ av förändring ställer branschlogiken på ända finns en sanning som kanske inte är helt uppenbar: att förändringen sker nu är en stark indikator på att förändringstakten i branschen är så pass hög att det är mycket svårt till omöjligt att avgöra om det finns ett skydd mot att annan teknik övertar den nuvarande. Och att tro att man med någon som helst träffsäkerhet kan lyckas kvantifiera tidsperioden som den nya dominerande aktören kommer att hålla sig på toppen och därmed hålla bra vinstmarginaler bör därmed jämföras med att försöka förutsäga vädret genom att blöta fingret för att se ifrån vilket håll det blåser.
Ser man till exempel på konsumentelektronik såsom datorer och mobiltelefoner har de produktlinjerna totalt bytts ut med bara några års mellanrum, så att endast utifrån dagens försäljningsnivåer föra argumentet att ett visst bolag är underprissatt eftersom det är billigare än marknaden går inte. I synnerhet eftersom det historiskt aldrig har varit samma företag som varit marknadsledare på hårdvarusidan längre än en konjunkturcykel. Blackberryn var trots allt en överlägsen produkt inom sitt segment väldigt nyligen. Några år innan dess hade de flesta kontorsarbetare en mobiltelefon utan några som helst sådana funktioner men bar utöver detta runt på en Palm Pilot.
Så hur mycket pengar tror du att du kan tjäna på att bli delägare i det företag som kanske, kanske - med hänsyn till the graveyard of silent evidence - tillverkar nästa Blackberry eller nästa Palm? Oddsen talar som alltid emot att det är annorlunda den här gången. För en optimal blandning av potential till bra avkastning och förutsägbarhet vill vi ha en bransch vars storlek håller sig på samma nivå i förhållande till BNP över tid och där företagens marknadsandelar förändras så lite som möjligt. En bransch som bommar båda de kriterierna bör man akta sig noga för.
January 14th, 2012 - 04:04
Håller med, men tyvärr är din inställning undantaget snarare än regeln hos småspararkollektivet. Även när småspararna köper förhoppningsbolag som ofta bara har en produkt, letar de efter nästa hundrataggare. Det vore bäst för dem att äga Avanza Zero, men det är inte lika spännande som hästar, trisslotter, eller varför inte Taurus Energy? Å andra sidan, med fullständigt rationella och välinformerade småsparare, kanske de stora felvärderingarna på mindre listor vore ett minne blott. Dessa felvärderingar är ofta på tok för höga, men då och då värderas “tråkiga” småbolag pga. detta lägre och det ska vi vara tacksamma för.