Gör bankerna övervinster?

Det har blivit väldigt poppis att skälla på bankverksamhet av olika slag, framförallt när banker anses sko sig på kundernas bekostnad och därmed producerar “övervinster”.  Som begrepp tycker jag att övervinster är problematiskt. Personligen ser jag inget problem med att bankerna tjänar grova pengar, varken principiellt eller från en mer pragmatisk synvinkel. En stark banksektor SKA tjäna riktigt bra med pengar under bra tider, men samtidigt ha täckning för de förluster som oundvikligen kommer uppkomma i dåliga tider.

Dock ser jag ett problem där bankerna lever under förvissningen om att deras verksamhet är så viktig att den i praktiken ständigt är garanterad av staten. Under finanskrisen blev detta mycket tydligt, där framförallt Swedbank utnyttjade det statliga lånegarantiprogrammet och knappast hade överlevt utan den möjligheten. Det är rimligt att ifrågasätta huruvida svenska skattebetalare fick skäligt betalt för de garantier de åtog sig. Min uppfattning är att en anseelig förmögenhet transfererades till Swedbanks aktieägare på svenska skattebetalares bekostnad genom ett garantiprogram som inte tog tillräckligt bra betalt för de risker som skattebetalarna åtog sig. Kanske fanns det en ideologisk ovilja hos regeringen att helt eller delvis förstatliga banken, men att kraftigt subventionera framförallt EN specifik banks upplåningskostnader genom att skjuta till över 100 MRD Sek på icke marknadsmässiga termer är i mina ögon i praktiken ett förstatligande. Varför inte låta skattebetalarna ta uppsidan i så fall?

Jag tycker att diskussionen som förs i media idag, ofta av Vänsterpartiets nya partiledare Jonas Sjöstedt, verkligen behövs. I mina ögon har intresset av att sakligt diskutera marknadsmässiga problem inom banksektorn varit för lågt. Detta gäller allra helst när de uppkommer av att naturlig konkurrens sätts ur spel på grund av punktspecifika bankstöd. Jag är helt övertygad om att skillnaden i kreditkvalitet och risk mellan olika svenska storbanker är påtaglig, och jag gillar inte tanken att svagare banker med behov av särskilt stöd, ska gynnas på de andras bekostnad. I slutändan drabbar det kunderna i och med att banker som inte sköter sina kreditrisker räddas. I goda tider får risksökande banker (och handlare) ta del av redovisningsmässiga övervinsterna, samtidigt som vinsterna rent riskjusterat och över längre redovisningsperioder inte kan betraktas som något annat än katastrofresultat. Jag tror inte det finns någon som idag tror på att Swedbanks och SEBs redovisningsmässiga vinster under 2004-2006 i baltikum hade någon form av substans, men likförbannat finns det bankanställda som blivit rika för resultat de egentligen inte har uppnått.

Mvh David


Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>