Ett rop på hjälp?

Swedbanks VD Michael Wolf säger det nog bäst själv:

”Finansministern har rätt i att den svenska banksektorn är för stor i relation till ekonomin. Men man måste fråga sig vad det beror på. Enligt min uppfattning är hushållssektorn alltför skuldsatt. Jag skulle välkomna striktare reglering från exempelvis Finansinspektionen.”

Artikeln kan läsas här.

Detta kan i alla fall inte jag tolka på annat sätt än att Swedbank tycker att svenska banker (dvs de själva eftersom det är de siffrorna de har tillgång till) har överexpanderat och nu har en stor del av sin låneportfölj i dåliga lån som i framtiden riskerar att utmynna i betänkliga kreditförluster. För min del är detta föga förvånande efter min erfarenhet som spekulant på bostadsrätt under våren 2009. Efter att vi nått nollränta, och innan dess att man tog bort topplånet, steg varenda objekt jag tittade på 25-50% från utropspriset (här pratar vi medelstor svensk stad, inte Stockholm). Att många intressenter helt enkelt värderade objekten till taket på sitt lånelöfte var alldeles uppenbart; räntebetalningarna togs inte i beaktande tillräckligt vare sig från köparnas eller bankernas sida. Detta har förstås pågått i många år tidigare även om det tog en liten paus i och med den mest akuta finanskrisen under sena 2008 och tidiga 2009. Att då bankerna sitter på potentiella massförstörelsevapen i sina balansräkningar bör vara tämligen uppenbart för alla.

Det är mycket, mycket sällan som företagsledare ropar på branschreglering om de inte har satt sig själva ordentligt i skiten och själva har en stor nytta av detta kontra sina konkurrenter. Swedbanks varumärke bygger helt enkelt väldigt mycket på att man är snäll och tillmötesgående mot sina småkunder. Detta går inte väl ihop med att ha rigida och sunda krav på kreditvärdighet hos sina kunder. Om inte det kravet kommer av lagstiftning, förstås. Då kan man tacksamt nog skylla ifrån sig och ingen goodwill förloras. På så vis förlorar man inte fondsparande med höga avgifter, lönekonton med obefintliga räntor och alla andra lätta inkomstkällor för att kunder surnar till på dem. Det agget får politikerna ta istället.


4 thoughts on “Ett rop på hjälp?

  1. Håller med dig om att det känns som om dem är ute efter ett enkelt och smärtfritt sätt att sätta hårdare krav på sina kunder. Men frågan är om inte alla banker har detta behovet isåfall? Det låter dock inte helt fel att sätta hårdare krav på bankerna. Tycker att dem har alldeles för stor frihet att Spekulera med andras surt förvärvade slantar

  2. Samtidigt är bostadsutlåning till hushåll en gren som historiskt haft löjligt låga kreditförluster. Folk är beredda att käka bark om det så krävs vilket tydligt illustrerades i början av 90-talet.

  3. I_DARE_U: Det stämmer förstås, men bara tills en tipping point. Det kommer förstås påverka konsumtionen otroligt negativt tidigare, men det finns ju en punkt där det inte spelar någon roll ifall folk käkar bark; de kommer inte att ha råd ändå. Utan att ha någon data att tillgå här och nu skulle jag gissa att den nivån ligger strax över 7%, nivån där bland annat SBAB stresstestar hushållen som de lånar ut till. I ett läge där sådana räntor är en verklighet (en ganska bra bit ifrån dagens rörliga) bör också efterfrågan på bostäder ha dämpats en hel del, vilket gör att med nuvarande privatbelåning hos svenskarna blir svårt att sälja och flytta till något billigare för att komma ur skuldfällan.

    Jämförelsen med 90-talskrisen blir väldigt sned eftersom privatskuldsättningen relativt inkomstnivån var ganska mycket lägre då. Då strax under 100% av den samlade årliga förvärvsinkomsten, nu runt 160%. Dessutom är andelen rörliga lån högre nu.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>