Värdeinvesteraren
13Oct/115

Oumbärliga investeringsböcker

Posted by gilmour

Titt som tätt i olika sammanhang får jag frågor om vilka böcker jag rekommenderar någon som är intresserad av att börja investera ska läsa. Jag har läst väldigt många investeringsböcker och de flesta är faktiskt rätt dåliga, så det är förståeligt att många tycker det är svårt att veta var man ska börja. Därför tänkte jag lista några stycken i den ordning en total nybörjare bör läsa dem. Jag är måhända dålig på att förklara mitt användande av olika koncept på bloggen och därför kanske det inte finns några som följer mig som är helt gröna, men ifall ni har några vagt intresserade vänner som inte vet var de ska börja kan ju alltid den här listan användas som någon form av referenspunkt. Dessutom kan det förstås finnas någon bok som ni mot förmodan har missat.

Jag nöjer mig med att lista de jag tycker är de verkligt essentiella. Förvisso finns det fler böcker som jag tycker kan vara av stor nytta för investerare som behandlar till exempel bokföring och psykologi, men den här listan är inriktad på böcker som som har företagsvärdering som fokus.

Ordningen är alltså inte bäst först, utan mest grundläggande först.

1. One Up On Wall Street - Peter Lynch
Hur pass duktig Lynch verkligen var som fondförvaltare är egentligen svårt att svara på. Under den tiden som han basade för Magellan Fund steg index otroligt mycket, men Magellan outperformade trots det kraftigt. Trots det faktum att Lynch verkade gilla väldigt många aktier och ägde en otroligt diversifierad portfölj.

Oavsett det gör han ett väldigt bra jobb med att förklara de mest grundläggande koncepten samtidigt som boken är både lättläst och ganska underhållande. Det finns en del i hans analytiska ramverk som jag inte alls håller med om, men det kan lämnas därhän tills man har fått en mer nyanserad syn på marknaden och investeringsprocessen.

2. The Warren Buffett Way - Robert Hagstrom
Den här boken är en smula mer inriktad på faktisk företagsvärdering än vad Lynchs är och gör ett genomgående bra jobb av att förklara otroligt viktiga verktyg som margin of safety, circle of competence och discount rate. Tyvärr förenklar den vissa saker alltför mycket, något som jag inte tycker är helt nödvändigt även om den riktar sig till en publik som är på förhand okunnig om aktiemarknaden. Buffetts köp av privata företag gås också igenom och även om de kan vara sedelärande ger de inte läsaren mycket kött på benen vad det gäller värdering av publikt handlade aktier.

3.The Essays of Warren Buffett: Lessons for Corporate America - Warren E. Buffett and Lawrence A. Cunningham
Warren Buffetts samlade aktieägarbrev. Allihop finns förvisso samlade på Berkshire Hathaways hemsida, men att betala en slant för att få dem samlade i mer överskådlig bokform kan vara en av mina bästa investeringar någonsin. Bättre än så här blir det inte, och även om det allra mest grundläggande täcks aningen bättre i ovan nämnda böcker finns det ingen mer pedagogisk än Buffett själv för att få verklig förståelse efter det att man lärt sig krypa. Läs den minst två gånger och tänk på att Buffett aldrig någonsin uttrycker sig slarvigt. Han använder inte kraftord utan att verkligen mena det, han berömmer inte utan anledning och vad som utelämnas kan ibland vara precis lika viktigt som det som nämns. Han menar precis det han skriver i alla avseenden.

4. Common Stocks and Uncommon Profits - Philip A. Fischer
En kvalitativt inriktad bok som måhända är lite träigt skriven (den har några år på nacken) men är ack så viktig i ett klimat där investering efter tillgångar sedan länge har fått stryka på foten för analys av intjäningsmöjligheter.

5. Value Investing: From Graham to Buffett and beyond - Bruce Greenwald
En på all sätt fantastisk bok som jag tyvärr läste relativt sent. Innehåller de mest omfattande och bästa värderingscasen av alla böckerna på listan, uppdaterade till dagens kunskapsnivå. Om någon lite mer rutinerad där ute har missat denna, så skicka genast iväg en beställning.

6. You Can Be a Stock Market Genius: Uncover the Secret Hiding Places of Stock Market Profits - Joel Greenblatt
En fantastisk genomgång av special situations såsom avknoppningar, konkursbon, arbitragesituationer etc och vilka institutionella faktorer som gör att dessa kan vara profitabla. Skriven på ett väldigt enkelt och lättsamt språk men kräver en del hel förkunskaper för maximal behållning.

Tyvärr är förstås alla böcker inriktade på den amerikanska marknaden, så det finns givetvis en del saker som inte är applicerbara här i Sverige framförallt på grund av juridiska skillnader. Tråkigt nog verkar det inte finnas något bra svenskspråkigt på området.

Nu undrar nog alla var The Intelligent Investor är på listan. Den har jag valt bort av anledningen att jag tycker att alla Grahams koncept redogörs effektivt i övriga böcker i modernare utformning och med ett enklare och koncisare språk. Graham var förstås först med allt detta, men först innebär inte nödvändigtvis bäst. Saker som intjäningsstabilitet, margin of safety och så vidare avhandlas väl i ett flertal av böckerna på den här listan, av vilka alla utom möjligen Fischer är betydligt mer lättpenetrerade än Graham.

Kanske är jag onödigt sur på The Intelligent Investor för att det var den första bok jag läste i ämnet och detta när jag endast vagt förstod vad en obligation var. Då är det inte lätt att ta till sig vad Graham skriver. Sedermera har jag läst om boken och fått mer behållning av den (Grahams språk är faktiskt både vackert och ändamålsenligt trots att det är tröttsamt), men min inställning är fortfarande att böckerna som jag har listat mer än väl täcker in de viktigaste områdena inom värdeinvestering på ett föredömligt och mer lättillgängligt sätt.

Hursomhelst, hoppas att den här listan är till nytta för någon. Om inte annat har jag en länk att skicka nästa gång någon frågar mig personligen.

Glöm inte heller att vi kan nås på admin@vardeinvesteraren.nu eller med hjälp av formuläret här ifall ni har förslag på ämnen, investeringstips, frågor eller annat som kan passa att skrivas om på bloggen.

10Oct/110

Rörelse

Posted by gilmour


Long ago, Sir Isaac Newton gave us 3 laws of motion, which were the work of genius. But Sir Isaac’s talents didn’t extend to investing: He lost a bundle in the South Sea Bubble, explaining later, 'I can calculate the movement of the stars, but not the madness of men.' If he had not been traumatized by this loss, Sir Isaac might well have gone on to discover the 4th Law of Motion: For investors as a whole, returns decrease as motion increases.


- Warren Buffett

Nyckelordet i det här citatet är ”motion” och den vanliga tolkningen, när sista meningen tas ur sitt sammanhang, är förstås att ju mer man handlar, desto fler friktionskostnader drar man på sig. Men Buffett menade, som framgår av det fullständiga citatet, detta också i ett annat avseende: rörelsen runtomkring ens investeringsobjekt är av precis lika stor vikt. I takt med att uppmärksamheten och likviditeten ökar avtar också avkastningen generellt. Att det talas mycket om en aktie på nätet ser jag som en otroligt stark kontraindikator. Övergår denna uppmärksamhet till ”snack på stan” lägger jag benen på ryggen.

Det finns två skäl till att man bör akta sig noga för de aktier som utgör "bra historier". Först och främst är risken att andra har större kunskap om aktien än du otroligt mycket större, en situation som man knappast vill hamna i vare sig man vill köpa eller sälja en aktie. Den andra anledningen är att det finns en stor sannolikhet att det sitter ett gäng överdrivet positiva investerare och trissar upp priset, allra helst ifall det inte rör sig om ett större bolag.

Som jag tidigare sagt vid något tillfälle är jag fullkomligt övertygad om att man hade kunnat prestera bättre än index på att blanka de mest omtalade småbolagsaktierna och köpa de mest bortglömda med endast någon form av algoritm till hjälp.

2Oct/112

Berkshire har redan återköpt aktier

Posted by gilmour

Vilket Buffett sagt på flera håll, bland annat i den här nya intervjun med Charlie Rose. Blandade ämnen både med kommentarer om ekonomin, politik och det mest intressanta som handlar om Berkshire Hathaway. Rekommenderas.

26Sep/112

Berkshire tar beslut om återköpsprogram

Posted by gilmour

Och undviker på ett enkelt sätt problemet med för dyra återköp genom att begränsa mandatet till att återköp endast får göras när priset understiger 110% av bokvärdet. Pressmeddelandet kan läsas här. Detta kan tolkas som att Buffett anser att aktien som allra minst är 50% undervärderad vid ett pris på 110% av bokvärdet. Idag handlas aktien till 106%, ojusterat för nedgången i noterade innehav sedan Q2-rapporten.

Tillägg: Buffett har historiskt varit ganska skeptisk till återköp med anledning av att han inte vill dra nytta av sitt informationsövertag gentemot övriga aktieägare. Detta är förstås en annan anledning till att det satts en klar gräns för när återköp genomförs. Jag tror inte heller detta ska tolkas som en garanti för att återköp verkligen sker när aktien handlas under den givna gränsen eftersom det fortfarande viktas mot alla andra möjligheter att köpa undervärderade tillgångar; finns det något som är billigare än den egna aktien prioriteras förstås det.

Först och främst handlar det nog om att signalera till marknaden att aktien är klart undervärderad. Marknaden verkar ha fattat galoppen till viss del och har uppvärderat aktien med 5% under de första minuternas handel.

31Mar/112

Trouble in paradise

Posted by gilmour

Igår avgick en av Berkshires nyckelpersoner under tråkiga omständigheter. Buffett har skickat ut ett pressmeddelande om saken som står att finna här. Det är några saker i hans uttalande som inte riktigt stämmer, minst sagt. Det finns först och främst några klara indikatorer på att det faktiskt är så att Sokol, en av de oftast tippade att ta över som VD för Berkshire den dagen Buffett inte längre sitter vid rodret, faktiskt blev sparkad. Starkast av dessa är att Buffett säger Sokols agerande inte var ”unlawful”. Ordvalet är det viktiga i sammanhanget här. Han använder inte ”immoral” eller ”wrong” eller något annat som indikerar någon form av stöd för Sokols rätt att agera på det vis som han har gjort. För någon som alltid är väldigt noga med att uttrycka sig precist och dessutom säger till alla sina anställda att de i alla lägen ska fundera på om deras handlingar i företagets namn tål att skrivas om på förstasidan i morgondagens tidning, så är det så nära en totalsågning man kan komma.

Det står nog utom allt rimligt tvivel att Sokol faktiskt fick sparken, vilket ett par andra saker också vittnar om. Sokol, som är en nära vän till Buffett även privat, lämnade in sin avskedsansökan via sin sekreterare. Om det handlat om att på ett vänskapligt sätt gå vidare i livet så låter detta lite väl opersonligt. Dessutom undrar jag varför de inte skulle försöka övertala honom att stanna även denna gång, om det inte vore för att de faktiskt var ganska glada att han gick...

Om vi lägger skvallret åt sidan så finns det faktiskt några saker som jag starkt vänder mig emot i det hela. Och det är inte ofta som ni kommer att få se stark kritik av Buffett på den här bloggen så håll i hatten. Dels finner jag det anmärkningsvärt att Buffett inte på något sätt reagerade över att Sokol faktiskt berättade att han ägde aktier i Lubrizol när han kom med förslaget om ett övertagande. Ifall det nu vore så att Buffett beslutade sig för att förvärva, så vore det ju enkelt att eliminera all ”moral hazard” genom att Sokol helt enkelt fick lov att sälja sina aktier innan budet offentliggjordes. Men en sådan enkel åtgärd verkar ha glömts bort, kanske på grund av att nyheter om ett förestående bud läckte till allmänheten innan offentliggörandet och därmed gav Sokol orealiserade vinster på aktien redan före faktumet.

Det andra som jag inte godtar är att Sokols agerande skulle vara lagligt. Utan att vara jurist är jag ganska säker på att det är högst olagligt. Sokol köpte aktier i nära anslutning till att han tog upp det som ett case för Berkshire att ta över. Visst kunde han, som det står i pressmeddelandet, inte veta vad Buffett, som enväldigt tar alla sådana beslut, skulle ha att säga om saken, men faktumet att han alls tog upp det med sin chef indikerar att han såg en chans att Buffett skulle nappa. Det är att likställa med att ha insiderkunskap om aktien, agera på det och profitera.

Om så chansen bara var 0,1% att Buffett skulle tycka om idén, så skulle det ändå göra att han i snitt skulle tjäna på sitt agerande. Det är omvittnat att Buffett har ”tränat upp” sin omgivning att bara komma med förslag till honom som stämmer in på en hel drös tumregler, så rimligen bör chansen också varit mycket högre än så. Givetvis är de omständigheterna ganska kritiska för Sokol och jag skulle bli förvånad om det inte i alla fall blir rättssak av detta, även om insidermål i vanlig ordning är oerhört svåra för åklagaren att få fällande dom i.

En förmildrande omständighet i det hela är att Sokol svårligen kan ha haft uppsåt eftersom han ska ha tjänat väldigt små summor i förhållande till sin förmögenhet på det hela. Sätt detta i förhållande till risken för hans yrkeskarriär och det verkar som ett sällsynt dumt sätt att medvetet agera på. Men konstigare saker har hänt.

Hursomhelst är den här typen av insideraffärer alltid intressanta. Att olika händelser både långt över gränsen och i närheten av den är kontinuerligt förekommande, och för det allra mesta förblir ostraffade, är relativt okontroversiellt. Men var går egentligen gränsen för vad som är insiderinformation och inte? Den saken är långt, långt ifrån solklar i många fall.

10Jan/115

Problemet med ankring

Posted by gilmour

I viss brist på specifika investeringscase att skriva om, så fortsätter jag med mina investeringsfilosofiska inlägg. Hoppas dessa uppskattas, även om de mer praktiskt inriktade posterna oftast genererar mer läsarrespons. Jag vill dock inte skriva sådana poster bara för sakens skull eftersom det inte skulle vara någon bra grund för kvalitet. Hursomhelst, här kommer några rader om ett fenomen som vi alla både i egenskap av investerare och konsumenter bör känna igen oss i.

Robert Cialdini skriver i sin klassiker Influence om hur affärer utnyttjar vår tendens att ankra på tidigare priser och därför tenderar att uppleva nedsatta priser som billigare än vad de egentligen är. Det är till och med så att vi upplever nedsatta artiklar som har varit dyrare som mer värdefulla än kvalitetsmässigt helt jämförbara artiklar som hela tiden legat på den lägre prisnivån. Det är därför man ofta ser prismärkningar som indikerar sänkta priser när varorna troligtvis aldrig har kostat så mycket som "ordinariepriset".

Överfört till aktiemarknaden så har nog de flesta någon gång hört att aktie X är billig eftersom den tidigare handlades till Y men nu handlas till Y-Z. Och det är ju fortfarande samma aktie, så varför skulle det inte vara så att vi gör ett stort kap jämfört med de stackare som tidigare har köpt aktien på den högre prisnivån?

Logiken är, minst sagt, bristande. Dels har tiden mellan punkt A och B i aktiens prishistorik också sett bolagsspecifika förändringar som åtminstone till viss del har ändrat värdet på aktien. Men framförallt är prishistoriken helt oviktig för oss. Dess värde i förhållande till pris påverkas inte ett dugg av vad tidigare köpare har betalat. Helst av allt skulle man försöka att totalt undvika att ens se grafer på några aktier alls, men det är svårt att undvika den exponeringen helt och när det gäller aktier man själv äger så är det nära nog omöjligt att inte minnas ungefär på vilka nivåer de har handlats över tid. Det är förmodligen också omöjligt att inte till viss del påverkas av det och därför bör man ha det i bakhuvudet hela tiden.

Ankring är förstås ett problem när man försöker värdera ett bolag, och ofta vet man redan innan man försöker sig på att få ett hum om aktiens intrinsic value vad dess marknadsvärde är. Warren Buffett säger att han alltid försöker undvika att titta på marknadsvärdet eftersom han inte litar på att han inte kommer att influeras av det när han försöker göra en bedömning av företagets värde (både Buffett och Munger har vid tillfällen rekommenderat Influence som obligatoriskt läsmaterial för alla som arbetar i finansvärlden). Nu är det förstås inte alltid möjligt att vara omedveten om marknadsvärdet på ett bolag före det att man sätter sig ner och försöker få ett grepp om det, men detta bör göra att man, medveten om detta, ska höja sina krav på säkerhetsmarginal ännu mer.

Tyvärr är det inte så enkelt att man är immun mot olika former av bias så fort man är medveten om dem, men det är åtminstone ett steg på vägen mot mer informerat beslutsfattande.

8Dec/100

Winners’ curse – mer regel än undantag vid stora förvärv

Posted by gilmour

Spelteoriska koncept kan på flera sätt vara hjälpsamma för ens mentala modeller när det gäller investering.

Saxat från Wikipedia:

The winner's curse is a phenomenon akin to a Pyrrhic victory that occurs in common value auctions with incomplete information. In short, the winner's curse says that in such an auction, the winner will tend to overpay.

wiki-sidan nämns IPO:s specifikt som ett område där winners' curse är applicerbart, men jag skulle vilja påstå att det är minst lika överförbart på stora förvärv. Effekten av att ett känt bolag visar intresse för ett annat stort bolag leder ofta både till informella och formella budkrig. Precis som winners' curse förutspår så går "priset", det vill säga förvärvet, alltid till den agent som övervärderar priset mest... Nu kan det finnas undantag för detta; det kan vara så att värdet på ett förvärv är intrinsikalt högre för en agent än en annan. Dels på grund av att man undanhåller marknadsandelar från konkurrenter och dels på grund av att man i egenskap av av dominerande aktör ytterligare kan befästa sin position. Så går åtminstone teorin. Detta var förmodligen tanken med Googles förvärv av Youtube och Microsofts försök att förvärva Yahoo, till exempel.

Så här i efterhand är nog Microsoft rätt glada att Yahoo-budet inte godtogs och Youtube verkar mest vara en huvudvärk för duon Page och Brin, för trots att det är nätets tredje mest besökta sida (efter just Google och, just det, Facebook) så verkar det vara otroligt svårt att tjäna några pengar där. Inte heller Ebays köp av Skype blev någon framgångshistoria, och där är det smärtsamt uppenbart att ett groteskt överpris betalades för något som inte hade någon som helst relation med deras kärnverksamhet. Vad tänkte de på? Svaret är ganska enkelt. De som stod och står för tänkandet i sådana här sammanhang tänker sällan i första hand på hur de ska maximera värdet för aktieägarna. Istället tänker de på hur de bäst kan imponera på styrelsen, hur omsättningsökningar kommer att ge dem mer publicitet (och ibland kanske till och med mer pengar på fickan, med sällsynt dumt strukturerade incitamentsprogram) och gynna deras karriärer. Aktieägarnas intressen är en rätt bra bit ned på listan så länge inte detta har en direkt koppling till den omedelbara jobbsäkerheten eller det finansiella välbefinnandet hos beslutsfattarna, vilket tyvärr sällan är fallet.

Med de här biasen på plats bör man rygga tillbaka när man ser storvulna förvärvsplaner hos ledningsgrupper, men även om ledningen faktiskt är stora aktieägare i företaget så bör man vara på sin vakt. Trots att deras intressen ligger i linje med våra i egenskap av investerare, så är de inte immuna mot vad som händer runtomkring dem. Se upp för när de börjar prata överdrivet mycket om vad konkurrenterna gör, allra helst när det tas upp som argument för ett förvärv. Inte nog med att det är ett mycket dåligt och ovidkommande argument, det nästan garanterat omöjliggör överavkastning. Hur ska man kunna få bättre resultat än konkurrenterna om man gör exakt samma sak? Jag menar inte att det finns något värde i sig i att vara konträr, men ifall det inte finns någon bevisad uppsida i att handla i enlighet med hur alla andra handlar så är det inget argument att hänvisa till det heller.

Att tendera mot överbetalning för något som det på förhand är svårt att värdera alls är inte bara ett ologiskt grepp. Det är faktiskt inte ens utvärderbart. I vanlig ordning ordning får jag slänga in ett avslutande citat, denna gång av husguden själv.

I have three boxes on my desk: In, Out, and Too Hard.


- Warren Buffett