Tändstickskungen

Jag har nyligen läst boken The Match King av Frank Partnoy och kan verkligen rekommendera den. Till skillnad från många andra biografier, som ofta är flera hundra sidor för långa, lämnade denna dock mig nästan en smula svulten på detaljer, trots att den hann gå igenom alla de stora händelserna i Ivar Kreugers karriär och dessutom en del mer eller mindre galna konspirationsteorier kring hans död.

Ivar Kreuger var förutom en stor risktagare också en finansiell innovatör. Han introducerade röstsvaga B-aktier för att kunna försäkra sig om att inte bli berövad på makten i sitt imperium trots att han behövde ta in nya pengar. Han gjorde stora arbitrage genom att utge konvertibla skuldebrev på den amerikanska marknaden som sedan användes för att låna ut till den franska staten till en högre ränta. Han utnyttjade också en högst avancerad företagsstruktur (med ett för alla utom Kreuger hemligt holdingbolag med hemvist i Luxemburg…) som inte ens revisorerna fick insikt i konstruktionen på och förflyttade gärna “papperspengar” mellan dessa efter behov.

Informationsgivningen till marknaden var högst sparsam och några detaljer kring hur Swedish och International Match tjänade alla sina pengar lämnades inte. Det fanns Inte heller några större detaljer kring bolagens finansiella ställning. Kreuger kan nog sägas vara uppfinnaren av användandet av off balance sheet liabilities. Inget Enron utan Kreuger, således.

Kreugers företag hade under många år en väldigt hög direktavkastning (ibland så hög som 20-30%) , vilket gjorde att aktien i den initiala delen av Wall Street-kraschen inte tog alls lika mycket stryk som resten av marknaden. Vid den här tiden var Kreuger något av den tidens Steve Jobs i ryktesväg, konstant omskriven som ett affärsgeni.

Efter hans självmord svängde dock bilden totalt och han kom att jämföras med Charles Ponzi (som ju namngivit det engelska begreppet för pyramidspel). Han hade gjort sig skyldig till urkundsförfalskning i åtminstone ett bekräftat fall och säkerligen en hel del mutor samtidigt som han tagit stora risker med att utlova pengar han inte hade till olika länders regeringar i utbyte mot tändsticksmonopol. Många av hans bokföringsskojerier blev röjda och han blev för mycket lång tid framöver hatad av allmänheten. Trots detta visade det sig att investerarna i hans företag med de kvarvarande värden som ändå fanns kvar efter kreugerkraschen, samt de stora utdelningarna dessförinnan, allt som allt hade klarat sig ganska mycket bättre än marknaden i stort.

Hur hade han lyckats med detta? Först och främst var marknadsklimatet ungefär detsamma som under det sena 90-talet – bakom rykten och påståenden behövde det inte finnas alltför mycket substans för att allmänheten skulle kasta sina pengar efter Kreuger när han gjorde sina nyemissioner. Särskilt mycket tillgänglig information om företagsbygget fanns förvisso inte att tillgå men detta var mer regel än undantag vid den här tiden, och inget som låg Kreuger till last förrän det började knaka i fogarna på allvar.

Utöver detta var Ivar Kreuger av allt att döma en otroligt manipulativ och karismatisk person som dessutom såg till att omge sig medarbetare som stod i tacksamhetsskuld till honom. Han hade räddat flera av dem från svåra bryderier och därför var det efteråt väldigt svårt för dem att konfrontera hans moraliskt tveksamma aktioner. Den amerikanska revisorn såg han till att charma både med att bjuda på finare middagar och resor samt skänka en del strålglans åt både honom och hans fru genom att introducera dem för folk i societeten. En relation som knappast hade setts med blida ögon i dagsläget, även om liknande arrangemang säkert förekommer även i nutid.

Är man som jag proppmätt på mer nutida finanslitteratur som behandlar till exempel Enron och Worldcom, it-bubblan, analytikers tveksamma incitamentsstruktur, subprimekraschen och ratinginstitutens roll i denna så återfinns här ungefär samma teman men i en kanske mindre bekant historia, med en lite annan infallsvinkel eftersom dåtidens åsiktsvindar redogörs kontinuerligt i boken. Allt som allt en intressant och lagom lång läsning.

Sammanfattning 2011

Så var det då dags för årskrönikan för 2011. Först och främst kan vi ju ta resultatet, så att den som inte är intresserad av något annat slipper bläddra till slutet. Jag gick -1,7% under 2011, vilket förstås är undermåligt i absoluta termer men ganska bra i relativa. Jag har avkastat bättre än index (SIXPRX, inte OMXSPI utan utdelningar återförda som verkar vara ett populärt jämförelseindex på vissa håll) varje år sedan jag började och i 3 av 4 år mer än 10 procentenheter bättre (enda undantaget är 2010), men givetvis kan jag inte jämföra mig med den verkliga eliten.

Under tidiga våren sålde jag av mitt innehav i Öresund eftersom min huvudanledning att hålla aktien (nämligen den om åtgärder mot substansrabatten) nu hade försvunnit på kort sikt. Företaget hade inte så särskilt mycket likvider att återköpa med och det var inte rimligt att vänta sig ett nytt inlösensförfarande förrän tills nästa årsskifte, enligt min mening. Det ska förstås bli spännande att följa de uppstyckningen och Hagströmers och Qvibergs förehavanden var för sig i framtiden, men om det inte inträffar någon väldigt särskild situation kommer jag även fortsättningsvis att hålla mig utanför.

Årets största misstag gjorde jag i februari då jag av någon anledning inte sålde av Homemaid trots att aktien handlades mycket, mycket nära nivåerna jag satte intrinsic value på. Anledningen till detta är svår att peka på. Marknadshumöret för 10 månader sedan var otroligt gott jämfört med idag. Det kan ha varit en anledning och i så fall är det ett pinsamt underbetyg till mig.

En annan faktor kan vara influenser från buy-and-hold-skolan och någon slags idé om att inte sälja innehav så länge de inte är uppenbart övervärderade – en idé som jag kanske hyst mer sympati för förr men idag inte alls är lika vänligt inställd till. Tyvärr företaget prestera sämre samtidigt som marknaden blev en smula mer pessimistisk i sin prissättning. Idag värderas företaget lågt kvantitativt sett och kassaflödet ser bra ut men frågan är om tillväxthistorien är över. Kan man hålla samma nivåer på vinsten framöver så kommer detta att löna sig enbart på direktavkastningen oavsett vad som händer med aktien, men det finns osäkerheter här. Det är ganska billigt men inte mitt allra mest attraktivt prissatta innehav i dagsläget.

I april började jag så sakta att doppa fötterna i Berkshire, då B-aktien stod i ungefär 80. Årslägsta landade runt 66 och jag kunde i alla fall mitt under augustikrisens mest brinnande dagar fylla på en hel del på under och strax över 70 också. Berkshire är i dagsläget mitt näst största innehav efter Bahnhof.

Annars var mitt största inköp under våren Deltaco, som jag började köpa aktier i strax efter deras avknoppning och notering till markant högre priser än dagens. Måhända var jag lite tidigt ute och jag köpte säkerligen mina första poster på för höga nivåer fundamentalt sett, men företaget ser väldigt fint och verkar genomsyras av kvalitetstänk ut. Jag är alltjämt övertygad om att det finns nästan 50% uppsida att hämta i aktien.

När skuldtaksoron och europroblemen slog till som värst mot marknaderna i augusti sålde jag också av mitt relativt oskadda innehav i Swedish Match (en högpresterare i portföljen under sina nästan två år där) och började köpa annat som var mer nedtryckt. Swedish Match-aktien verkar inte vara ledsen för det och har förstås fortsatt sina uppgångar i takt med bolagets otroliga kassaflöde och aktieägarvänliga återköpsprogram. Senaste budet var visst att man (ännu en gång) höjer priserna i samband med en skattehöjning mer än vad skattehöjning i sig gör. Snacka om en produkt som har motståndskraft i inflationära tider. Hursomhelst har aktien trots vinstökningar i bolaget sett multipelexpansion sedan jag först gick in i den och även om jag inte tvivlar på att ägare även fortsatt kommer att få god avkastning, så kunde jag inte längre motivera mitt innehav på relativa basis när i princip allt annat föll urskillningslöst.

I augusti köpte jag också en liten position i Malmbergs samt ett annat innehav som jag fortsatt väljer att inte gå ut med eftersom det kan bli aktuellt att öka i det framöver och jag då inte vill ha någon onödig konkurrens om aktierna. Under resterande delen av året har det varit lugnt eftersom jag har legat i princip fullinvesterad. Efter årets första kvartal var jag +25% för året, men dålig utveckling i Homemaid, Deltaco, Avanza och Bahnhof efter det gjorde det hela till ett minusår. I år är jag dock +5% hittills, vilket väl säger en del både om den arbiträra tidenheten som ett år är (eller för all del en vecka), hur snabbt och irrationellt marknaden svänger samt påverkan av skattemotiverade försäljningar i slutet av året.

God lycka år 2012!

Varför återköp sällan är optimalt

Avanza utannonserade ju ett återköpsprogram för ett tag sedan och har sedan dess kontinuerligt köpt aktier över marknaden, i förvisso ganska små kvantiteter. Tills den 16:e augusti. Då upphörde man. Frågan är varför? Köpen har inte varit stora nog att på något sätt vara nära att göra slut på överlikviditeten, så det är inte anledningen. Kanske är skälet att man inte har haft tid, men det verkar krystat i och med att det knappast är något som kräver enorma resurser att administrera.

Oavsett vilket är det sällan återköpsprogrammen fungerar så väl som avsett. Ifall man håller återköpen stadiga över tid leder detta förstås automatiskt till att man köper fler aktier när aktien är billig än när den är dyr, vilket ger en bättre kapitallokering än utdelningar, eftersom det sker under en längre period och därmed drar nytta av det löpande kassaflödet. Tyvärr är det en konstruktion som fungerar bättre i teorin än i praktiken. Många undersökningar pekar på att företag använder återköp oftare när priserna är höga än när de är låga, vilket indikerar att antingen felaktiga motiv (understödja priset exempelvis på grund av optionsprogram) eller psykologiska aspekter (att man helt enkelt inte vågar återköpa när det ser mörkt ut på marknaden) är ett stort problem.

Det finns en del företag som oförtrytligt fortsätter med sina syntetiska återköp oavsett omvärldsfaktorer, till exempel Swedish Match. Men de är få, och i Swedish Matchs exempel är den psykologiska aspekten förmodligen väldigt negligerbar för ledningen; de vet att antalet tobaksbrukare inte påverkas negativt av konjunkturen och behöver därmed inte bekymra sig om att det framtida kassaflödet ska torka upp på grund av det.

Om ledning och styrelse agerade fullständigt rationellt hade jag alla gånger föredragit återköp framför utdelningar på grund av skattefördelen och att man i snabbare takt kan överföra överflödiga likvider till aktieägarna. Tyvärr är fallet sällan så och därför skulle jag nog föredra att företag med stabilt och stort fritt kassaflöde istället börjar titta på möjligheterna att ha flera utdelningar om året, för att på så vis tillåta sina ägare att förränta kapitalet snabbare.

Huruvida Avanza beslutat att avbryta återköpen eller om det bara är ett tillfälligt uppehåll av för mig okänd anledning vet jag förstås inte. Oavsett vilket provocerade det fram den här posten av mig. Jag hoppas att de inte fått kalla fötter och att de återupptar återköpen så fort det bara är möjligt och sedan inte avbryter dem förrän överkapitaliseringsfrågan är löst, oaktat vad som händer på marknaden eller med den egna aktien.

Värdeinvesteraren 1 år!

Jag har inte skrivit på ett bra tag som ni förmodligen märkt. Min tid har helt enkelt berövats av annat än investering. Hur som helst tänkte jag berätta att Vardeinvesteraren.nu nu har fyllt ett år. Jag hoppas ni har uppskattat sidan och allt som jag, Hugo, David och Gilmour har skrivit.

Eftersom året 2010 nu är slut så tänkte jag sammanfatta mitt år eftersom jag varit dålig på att uppdatera sidan om min portfölj. Avkastningsmässigt har mitt år inte varit något kanonår. Allt som allt slutade jag ca 4% bakom mitt jämförelseindex. Detta är ju inget jag är nöjd men jag ska ändå inte klaga eftersom inget av mina innahav har råkat ut för någon riktigt negativ överraskning.

Jag har gjort ganska få transaktioner under året. I början av året så köpte jag Alfa Laval till en genomsnittskurs på 101,73kr. Jag köpte även en stor position Zhongde Waste Technology(Xetra:ZEF) i förhållande till mitt totala depåvärde för 11,7euro. Under maj månad fyllde jag även på min position i Fenix Outdoor så mitt totala innehav fick genomsnittskursen 130kr. Vid detta tillfälle köpte jag även en position i HM till en genomsnittskurs på 210kr (420kr innan split).

Innan årsskiftet sålde jag av ca 10% av min kapitalförsäkringsdepå för uttag/omplacering. Försäljningen bestod av hela min position i Life Partners Holding Inc (NASDAQ:LPHI) samt 65% av min Alfa Laval position.

Nu till utvecklingen av mina innehav. Zhongde Waste Tech har inte hittat tillbaka till de volymer på små skräpstationer som de hade innan finanskrisen vilket är synd då detta har visat sig vara den mest lönsamma verksamheten. Vinsterna från de stora skräpstationer som Zhongde har byggt under året har inte börjat rinna in ännu. Förhoppningsvis visar sig dessa under det kommande året även om lönsamheten inte lär bli lika bra som lönsamheten på de små skräpstationerna. Detta har väl varit den största besvikelsen i form av kursutveckling. Jag känner mig dock inte orolig över detta innehav då jag fortfarande känner att det finns mycket värde i företaget.

Fenix Outdoor har utvecklats mycket positivt och jag har ingenting att klaga på över det innehavet. Swedish Match känner jag mig också väldigt bekväm med och där var de inga större överraskningar. Jag ångrar självklart att jag inte tog en större position i SM när jag väl köpte. Alfa Laval har också utvecklats bra. Jag kände dock att jag ville ha en mindre position där vilket gjorde att det var en del av de pengarna jag valde att flytta om.

Activision Blizzard(NASDAQ:ATVI) har jag ägt i ca två år nu och avkastningsmässigt har det inte varit den bästa resan. Den andra delen av 2010 visade dock ATVI styrka med först Starcraft 2 som sålde mer än en miljon exemplar första dagen och tre miljoner exemplar första månaden. ATVI kom även med titelt Call of Duty: Black Ops i det sista kvartalet som den 22a December hade sålt exemplar för mer än en miljard dollar. Den nya World of Warcraft expansionen släptes även den i det sista kvartalet 2010 och har sålt väldigt mycket samtidigt som de håller prenumeranterna underhållna. World of Warcraft har nu över 12 miljoner prenumeranter. ATVI’s framtid tycker jag ser väldigt ljus ut när Blizzard gång på gång stärker sin ställning bland de mer seriösa spelarna genom att ta tid på sig och göra färdiga, balanserade och mycket stimulerande spel. En häftig grej är att man numera även kan . Med en titel som Diablo3 för nästa år behöver man helt enkelt inte vara orolig. Förhoppningsvis hittar Blizzard i framtiden även ett rimligt sätt att ta ut regelbundna avgifter för alla sina underbara spel utan att publiken klagar för mycket. Det är de helt enkelt värda med tanke på hur mycket tid och pengar de lägger på underhållning och balansering av deras spel i jämförelse med konkurrenter.

Odd Molly som jag har haft i ca två år var dock en besvikelse i år. Allt som allt är jag väl ganska jämt upp på det innehavet men det är tråkigt när det såg så bra ut ett tag om man ska vara resultatorienterad. Hur som helst har de fått ett par fina priser för sina kollektioner i år vilket är roligt även om försäljningen inte visat samma positivitet. Jag är glad över att det är en liten position då jag faktiskt ångrar köpet lite. Jag vet att jag och David diskuterade det för något år sedan. När jag köpte det såg det väldigt billigt ut och jag hörde mycket gott om deras produkter av vänner vilket gav mig ett starkt intryck av att det fanns långsiktigt värde i företaget. Det är dock svårt med mode, bara de tidslösa produkterna är värda att hålla långsiktigt. Om detta gäller Odd Molly (vilket jag trodde när jag köpte) kan bara tiden visa.

Detta blev en ganska lång post så jag ska ta och avsluta den nu och ta och länka till min uppdaterade portfölj. Jag kommer titta igenom en hel del företag den kommande månaden och håller er uppdaterade om jag hittar något jag tycker ser intressant ut. Jag tycker dock att de flesta svenska företagen ser dyra till mycket dyra ut nu. Så möjligheten finns att jag även tar en ordentlig titt på resten av Skandinavien.

Inflation, en förödande form av skatt

I olika sammanhang, som såväl privatperson som investerare, kommer man ofta i kontakt med begreppet inflation. Inflation är i praktiken detsamma som en kostnadsökning på varor och tjänster inom en ekonomi, och kan uppkomma av flera olika anledningar. Ett vanligt sätt för inflation att uppkomma är att penningmängden ökar till följd av att underskott i de offentliga finanserna, då detta finansieras via centrala nyupptagna lån.

Varför inflation?

De senaste åren har just statliga budgetunderskott varit aktuella. Statsfinanserna i såväl USA som i olika delar av Europa har ifrågasatts, och i dagarna klubbades ett krispaket igenom för Greklands svårt sargade ekonomi. Greklands “krispaket” är ett i mängden av krispaket som klubbats de senaste åren, och sedelpresserna har gått tungt i såväl USA, Storbritannien och centraleuropa. Även Sverige har haft budgetunderskott och krispaket, men i det stora hela ser det lite bättre ut för oss rent statsfinansiellt. Warren Buffett har beskrivit ett bet på en valuta som ett bet för den regering som sköter landet, och det troliga blir då att det som kommer följa i efterdyningarna till dessa mångtaliga och enorma krispaket, är påtaglig inflation.

Risker med inflation

Vad är då de faktiska och praktiska riskerna med inflation för dig som sparare? Det uppenbara, är att du som privatperson får mindre köpkraft på de pengarna du redan har tjänat in. Beträffande den löpande konsumtionen kompenseras detta förvisso av löneökningar, men inflation har en påtaglig effekt på det kapital du redan samlat ihop, och blir därmed en påtaglig fara för såväl sparare som investerare. I denna artikel http://www.valueinvesting.de/en/inflation-equity-investor-by-warren-buffett.htm, publicerad av Warren Buffett i Fortune Magazine redan 1977, men fortfarande aktuell idag, beskriver Buffett problemet med inflation:

“The arithmetic makes it plain that inflation is a far more devastating tax than anything that has been enacted by our legislatures. The inflation tax has a fantastic ability to simply consume capital. It makes no difference to a widow with her savings in a 5 percent passbook account whether she pas 100 percent income tax on her interst income during a period of zero inflation, or pays no income taxes during years of 5 percent inflation. Either way, she is ‘taxed’ in a manner that leaves her no real income whatsoever. Any money she spends comes right out of capital. She would find outrageous a 120 percent income tax, but doesn’t seem to notice that 6 percent inflation is the ecnomic equivalent.”

Inflation går alltså att ses som en sorts skatt på alla sparares fria pengar. Det är förmodligen så, att den vanlige skattebetalaren inte i realiteten förstår vad denna skatt faktiskt innebär för dess framtida köpkraft.

Skydda sig mot inflation

Vad blir då lösningen för dig som investerare, för att skydda dig mot de ödesdigra effekter inflation ger? Eftersom inflation fungerar på det sätt att det gynnar konsumtion av dina pengar idag över att konsumera dem imorgon, så blir inflationsskydd centralt i syfte att som minst upprätthålla och förhoppningsvis även utöka din köpkraft över tid. Även här har Warren Buffett ett svar, vilket ges i följande video http://www.youtube.com/watch?v=yjwSNQBmx7A . Buffett talar här om att investera i bra företag. Bra företag uppvisar en tendens att de kan upprätthålla sina realpriser över tid, på grund av stor inneboende pricing power. Företag som kan höja sina priser i takt med inflationen, eller till och med höja priserna snabbare än priserna ökar till följd av inflationen, kommer alltså kunna bevara sina investerares (aktieägares) pengar över tid i och med att de har förmågan att bibehålla eller till och med utöka sin intjäning utan att binda mer kapital vid tider av inflation. Sunda och stabila företag som Swedish Match samt H & M är två goda exempel på denna typ av företag.

Och ifall man vill gå att bli valutaspekulerare, så finns det nog inget bättre att konstatera att det är fruktansvärt svårt att veta vilken valuta som tappar mer än en annan valuta över tid. Med sunda statsfinanser är dock min bedömning, att Sverige på lång sikt har förutsättningar att i alla fall bibehålla (men förmodligen utöka) sin köpkraft gentemot andra europeiska länder (alltså gentemot Euron). Detta är dock ett klart lekmannamässigt bet från min sida, och ingenting jag själv baserar mina investeringsbeslut. Med risk att bli långrandig, lämnar jag därmed diskussionen. Fortsätt gärna i vårt forum: http://vardeinvesteraren.nu/forum/ ! Jag lovar att göra mitt bästa försök att svara på alla eventuella frågor beträffande såväl inflation som om annat. Till min hjälp har jag flera duktiga skribenter. Välkomna!

Väl mött,

David

Vikten av att kunna göra rätt förutsägelser

Jag har under de senaste tio åren varit väldigt intresserad av ekonomi. Under dessa år har jag läst en otrolig mängd böcker, och försökt att på något sätt få förståelse för vad sund investeringsstrategi är. Det jag upplevde som trivialt, som naiv och understimulerad tonåring, har jag på senare tid insett är fyllt av betydligt mer nyanser än vad jag någonsin kunnat ana, och därför har min investeringsstrategi, lyckligtvis, över tiden utvecklats till något som idag förhoppningsvis faktiskt är något som kan slå index.

Det finns ett par lärdomar jag har tagit med mig, men en av de viktigaste lärdomarna jag har fått med mig är denna:

Ifall du inte kan göra en underbyggd och bra förutsägelse för hur ett företags inneboende intjäningsförmåga kommer att utvecklas över tiden, är det bäst att helt enkelt låta bli att försöka investera i företaget.

Det jag menar med detta, är att det för mig egen del enbart finns en liten del av de företag som är noterade, för vilka jag faktiskt kan ha en tillräckligt bra förståelse för. En sådan förståelse är en grundförutsättning för att jag sedan ska kunna göra en relevant analys om vad företaget är om fem år, och det är i sig en grundförutsättning för att jag ska kunna investera intelligent baserat på vad företagets inneboende och realistiska intjäningsförmåga kommer att vara.

Jag kan inte göra sådana förutsägelser med Boliden, SE-Banken, Trelleborg eller Transatlantic. Jag kan däremot göra sådana förutsägelser, med vad jag bedömer vara god träffsäkerhet, på Avanza, Swedish Match och Handelsbanken. För att veta att jag inte överbetalar för något, är det av största vikt att man rör sig i den genren av företag man faktiskt förstår, och det är i sig väldigt viktigt att inse att värdeinvestering inte är något man kan ägna bara en timme i veckan på. Värdeinvestering tar tid, och jag rekomenderar det endast för de som verkligen brinner för det.

Med vänliga hälsningar

David

Tillbaka i Lund

Hej igen! Tyvärr gick bloggen ner ett tag då jag inte finjusterat till alla tekniska aspekter än. Hur som helst är jag tillbaka i Lund nu efter lovet i Stockholm. Under min stockholmsvistelse han jag kolla igenom massor företag efter att leta upp de som jag tycker är finast som får platsa i portföljen.

Eftersom beskattningen på kapitalförsäkringar är lite konstig för tillfället så tog jag tillfället i akt att rensa upp lite då det var två beslut jag tog förra året som jag inte var helt nöjd med vid närmare granskning och efter att ha läst om alla böcker igen.

Hur som helst så har jag fortfarande kvar Alfa Laval, Fenix Outdoor, Odd Molly, Swedish Match, Activision(NASDAQ) och ett mindre bolag med dålig likviditet som jag inte vill avslöja. Jag är lite orolig över alla dessa förvärv som Alfa Laval gör men kollar man på ledningen och tidigare resultat så har de ändå lyckat integrerat dessa bra. Hur som helst är det lite oroväckande.

Jag sitter för tillfället med en stor del av portföljen i likvida medel och letar frenetiskt i vilket företag som kommer ge bäst avkastning på dessa. Jag är sugen på Hennes & Mauritz men är inte riktig säker på att jag får den säkerhetsmarginal jag vill ha till nuvarande pris (Särskilt när de ska byta VD i år). Insplanet är också ett bolag jag har varit lite småintresserad av men det känns inte som jag kan anta att företagets vinster växer och håller sig stabila då de har varit lite instabila de senaste åren. SHB känns fortfarande relativt billigt och ledningen har ju skött sig bra hittills.

Den kommande veckan kommer jag spendera åt att leta vidare och sedan ta en närmare titt på en del utvalda företag.