Gör bankerna övervinster?

Det har blivit väldigt poppis att skälla på bankverksamhet av olika slag, framförallt när banker anses sko sig på kundernas bekostnad och därmed producerar “övervinster”.  Som begrepp tycker jag att övervinster är problematiskt. Personligen ser jag inget problem med att bankerna tjänar grova pengar, varken principiellt eller från en mer pragmatisk synvinkel. En stark banksektor SKA tjäna riktigt bra med pengar under bra tider, men samtidigt ha täckning för de förluster som oundvikligen kommer uppkomma i dåliga tider.

Dock ser jag ett problem där bankerna lever under förvissningen om att deras verksamhet är så viktig att den i praktiken ständigt är garanterad av staten. Under finanskrisen blev detta mycket tydligt, där framförallt Swedbank utnyttjade det statliga lånegarantiprogrammet och knappast hade överlevt utan den möjligheten. Det är rimligt att ifrågasätta huruvida svenska skattebetalare fick skäligt betalt för de garantier de åtog sig. Min uppfattning är att en anseelig förmögenhet transfererades till Swedbanks aktieägare på svenska skattebetalares bekostnad genom ett garantiprogram som inte tog tillräckligt bra betalt för de risker som skattebetalarna åtog sig. Kanske fanns det en ideologisk ovilja hos regeringen att helt eller delvis förstatliga banken, men att kraftigt subventionera framförallt EN specifik banks upplåningskostnader genom att skjuta till över 100 MRD Sek på icke marknadsmässiga termer är i mina ögon i praktiken ett förstatligande. Varför inte låta skattebetalarna ta uppsidan i så fall?

Jag tycker att diskussionen som förs i media idag, ofta av Vänsterpartiets nya partiledare Jonas Sjöstedt, verkligen behövs. I mina ögon har intresset av att sakligt diskutera marknadsmässiga problem inom banksektorn varit för lågt. Detta gäller allra helst när de uppkommer av att naturlig konkurrens sätts ur spel på grund av punktspecifika bankstöd. Jag är helt övertygad om att skillnaden i kreditkvalitet och risk mellan olika svenska storbanker är påtaglig, och jag gillar inte tanken att svagare banker med behov av särskilt stöd, ska gynnas på de andras bekostnad. I slutändan drabbar det kunderna i och med att banker som inte sköter sina kreditrisker räddas. I goda tider får risksökande banker (och handlare) ta del av redovisningsmässiga övervinsterna, samtidigt som vinsterna rent riskjusterat och över längre redovisningsperioder inte kan betraktas som något annat än katastrofresultat. Jag tror inte det finns någon som idag tror på att Swedbanks och SEBs redovisningsmässiga vinster under 2004-2006 i baltikum hade någon form av substans, men likförbannat finns det bankanställda som blivit rika för resultat de egentligen inte har uppnått.

Mvh David

Underligt uttalande SEB

Såg innan idag att Falkengren hade uttalat sig om att SEB tjänade markant mindre pengar på sin utlåningsverksamhet då de hade dyrare upplåningskostnader än övriga svenska storbanker. Detta på http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14336849.ab .

Jag tycker uttalandet i sak är så dumt, att jag blir skeptisk till om detta verkligen har sagts av Falkengren. Ifall SEB har lägre bolånemarginaler än övriga Svenska storbanker på grund av att de har högre upplåningskostnader, så innebär ju detta att SEB aktivt söker mer risk än sina konkurrenter för sin utlånade lånevolym – vilket i sig lär återspeglas i just upplåningskostnaderna. På inget sätt kan jag föreställa mig att en bolånekund och samhällsmedborgare skulle kunna se detta som ett argument för att välja SEB gentemot de övriga svenska storbankerna.

Ett par poänger har dock Falkengren, bland annat där hon efterfrågar tydligare redovisning av bankvinster och kostnadsmassa. Fullkomlig eller ens relevant transparens är otroligt svårt att uppnå vid rapportering, framförallt för finansiella företag, men såväl kunder som aktieägare kan gagnas av att erhålla mer men framförallt tydligare information kring bolåneräntor, bolånemarginaler samt bankernas kreditrisk.

Mvh David