Om varför incitamentsprogram inte fungerar (och några fler boktips)

Istället för att jag i vanlig ordning babblar ut min uppdämda ilska över att något inte fungerar som det borde hänvisar jag idag istället till en video. Den är inte ny så vissa kanske redan har sett den, men likväl är den mer välargumenterad än något jag kan svänga ihop på en kvart. Håll tillgodo.

Såg att stammissignaturen Ken frågade efter böcker som behandlar psykologi relaterat till investeringar. I videon ovan nämns ett experiment av Dan Ariely och jag kan varmt rekommendera båda hans populärvetenskapliga verk, Predictably Irrational och The Upside of Irrationality. I övrigt är väl Influence av Bob Cialdini närmast att likna vid områdets Bibel, så den kan jag inte undgå att nämna även om mycket hänt inom området sedan den skrevs. Robert Shillers bok Irrational Exuberance är också helt fantastisk, en studie i bubbelpsykologi utgiven precis på toppen av IT-bubblan. Förutom det behöver jag lite betänketid för att komma på fler. Kanske får det bli ett ämne för en framtida boklista.

Problemet med ankring

I viss brist på specifika investeringscase att skriva om, så fortsätter jag med mina investeringsfilosofiska inlägg. Hoppas dessa uppskattas, även om de mer praktiskt inriktade posterna oftast genererar mer läsarrespons. Jag vill dock inte skriva sådana poster bara för sakens skull eftersom det inte skulle vara någon bra grund för kvalitet. Hursomhelst, här kommer några rader om ett fenomen som vi alla både i egenskap av investerare och konsumenter bör känna igen oss i.

Robert Cialdini skriver i sin klassiker Influence om hur affärer utnyttjar vår tendens att ankra på tidigare priser och därför tenderar att uppleva nedsatta priser som billigare än vad de egentligen är. Det är till och med så att vi upplever nedsatta artiklar som har varit dyrare som mer värdefulla än kvalitetsmässigt helt jämförbara artiklar som hela tiden legat på den lägre prisnivån. Det är därför man ofta ser prismärkningar som indikerar sänkta priser när varorna troligtvis aldrig har kostat så mycket som “ordinariepriset”.

Överfört till aktiemarknaden så har nog de flesta någon gång hört att aktie X är billig eftersom den tidigare handlades till Y men nu handlas till Y-Z. Och det är ju fortfarande samma aktie, så varför skulle det inte vara så att vi gör ett stort kap jämfört med de stackare som tidigare har köpt aktien på den högre prisnivån?

Logiken är, minst sagt, bristande. Dels har tiden mellan punkt A och B i aktiens prishistorik också sett bolagsspecifika förändringar som åtminstone till viss del har ändrat värdet på aktien. Men framförallt är prishistoriken helt oviktig för oss. Dess värde i förhållande till pris påverkas inte ett dugg av vad tidigare köpare har betalat. Helst av allt skulle man försöka att totalt undvika att ens se grafer på några aktier alls, men det är svårt att undvika den exponeringen helt och när det gäller aktier man själv äger så är det nära nog omöjligt att inte minnas ungefär på vilka nivåer de har handlats över tid. Det är förmodligen också omöjligt att inte till viss del påverkas av det och därför bör man ha det i bakhuvudet hela tiden.

Ankring är förstås ett problem när man försöker värdera ett bolag, och ofta vet man redan innan man försöker sig på att få ett hum om aktiens intrinsic value vad dess marknadsvärde är. Warren Buffett säger att han alltid försöker undvika att titta på marknadsvärdet eftersom han inte litar på att han inte kommer att influeras av det när han försöker göra en bedömning av företagets värde (både Buffett och Munger har vid tillfällen rekommenderat Influence som obligatoriskt läsmaterial för alla som arbetar i finansvärlden). Nu är det förstås inte alltid möjligt att vara omedveten om marknadsvärdet på ett bolag före det att man sätter sig ner och försöker få ett grepp om det, men detta bör göra att man, medveten om detta, ska höja sina krav på säkerhetsmarginal ännu mer.

Tyvärr är det inte så enkelt att man är immun mot olika former av bias så fort man är medveten om dem, men det är åtminstone ett steg på vägen mot mer informerat beslutsfattande.