Charlie Munger och the psychology of human misjudgement

Under påsken blev jag under ett besök i Alingsås uppmärksammad på ett tal som Charlie Munger höll på Harvard Law School 1995. Charlie Munger är Warern Buffets kollega på Berkshire Hathaway och temat talet var ”the psychology of human misjudgement”. Munger tog upp 24 psykologiska krafter och relaterar dessa till dåliga och irrationella ekonomiska beslut. Psykologi har alltid fascinerat mig och även om jag inte unnat mig en några akademiska studier inom ämnet tycker jag att det är mycket intressant. Man får ofta en aha-upplevelse då många teorier sätter ord på och förklarar fenomen som man själv upplevt många gånger. Charlie Munger ifrågasätter utelämnandet av psykologi inom ekonomiutbildningar och påpekar hur enkelt det är att handla irrationellt om man inte tar hänsyn till vad som sker på ett psykologiskt plan.

Några av de orsaker till mänskliga felbedömningar som jag tyckte var extra intressanta är:

Underskattning av det som psykologer kallar ”förstärkning” och ekonomer kallar ”incitament”. Vi har skrivit en del om att det är svårare att värdera företag då de har optionsprogram, och att det dessutom är svårt att fastställa korrelationen mellan optionsprogram och lönsamhet. Det jag tror att Munger vill lyfta fram är vikten av att ta hänsyn till alla typer av incitament. Om en divisionschef belönas utifrån divisionens framgång, kanske mätt med ROI eller något annat relativitetsmått, ser hans incitament mycket olika ut jämfört med om belöningen baseras på hela koncernens framgång eller närliggande divisioner. Som aktieägare vill man alltid att beslut som fattas på olika divisioner ska vara så gynnsamma som möjligt för hela koncernen, vilket inte alltid är fallet. Ett exempel skulle vara en chef för en division med ROI på 20 % som belönas utifrån ROI. Ett projekt med ROI på 15 % skulle eventuellt förkastas eftersom det skulle sänka divisionens ROI och därmed chefens belöning. Om koncernen som helhet har en ROI på 10 % och därför skulle gynnas av det nya projektet blir detta ett stort problem, det är viktigt att fundera på vilka beteenden som uppmuntras med olika typer av incitament.

Böjelser för Pavloviansk betingning, dvs att man använder tidigare observerad korrelation mellan olika händelser som ett tillförlitligt underlag för beslutsfattande. Munger tar upp reklam som ett typexempel. Många varumärken anstränger sig för att bli förknippade med framgång och lycka, vilket åstadkoms med frekventa inslag då produkten visas tillsammans med bra musik, bilder avidrottsstjärnor, modeller osv. Även i investeringssammanhang får man akta sig för att ge efter för lockelsen att fatta beslut som i grund och botten baseras på betingning. Detta leder oss in på ytterligare två viktiga punkter: tendensen att agera som andar personer förväntar sig att man ska samt tendensen att låta sociala normer påverka ens beslut, särskilt under situationer som av naturliga skäl präglas av osäkerhet och stress. Vad kan vara mer träffsäkert om man ser till exempelvis vissa fondförvaltare och mäklare i vårt samhälle? Om man som fond- eller portföljförvaltare vet att en stor del av ens kunder kommer följa kursutvecklingen dag för dag och vecka för vecka (istället för att ha en mer långsiktig horisont) är det naturligt att den kortsiktiga utvecklingen blir mycket viktig och att stort fokus hamnar på den i det dagliga arbetet. På samma sätt kan en fondförvaltare, vars primära uppgift inte är att genomföra en stor mängd transaktioner varje dag, låt sig dras med av kolleger som handlar aktivt enligt teorin om sociala normers påverkan.

Detta är bara ett smakprov på de visdomar som Charlie Munger delar med sig av, följ denna länk för att läsa mer.