Avanza, Nordnet och lånesäkerheter

Tänkte att jag skulle följa upp mitt resonemang med Nordnets och Avanzas distinkt olika strategival. Där Nordnet försöker satsa så brett som möjligt på alla fronter och verkar sträva allt mer mot att bli en fullsortimentsbank, med ett stort produktutbud och en spridd geografisk närvaro (om än minskande då man sålt av verksamheterna i Tyskland och Luxemburg) så är istället Avanza fast fokuserade endast på sparmarknaden och Sverige.

Alldeles nyligen lanserade Nordnet blancolån, Toppenlånet, för privatpersoner. Taket för ett sådant är 350.000 kr och grundkraven är en årsinkomst på 200.000 kr, 3 års anställning i Sverige och inga betalningsanmärkningar. Huruvida deras screening innefattar en titt på låntagarens skuldsättning i förhållande till tillgångar och inkomst förtäljer dock inte historien, men jag misstänker starkt att så inte är fallet. Hursomhelst berättar man stolt att man inte frågar om ändamålet för lånet. Givetvis har detta erbjudande spetsen riktat mot den kundkretsen som tidigare istället hade tagit topplån till sitt bostadsköp. Fast utan säkerhet.

Jämför detta med Avanzas relativa nyhet, Superlånet, som får tas till upp till 35% av värdet på innehaven i portföljen om de är minst tre stycken höglikvida large cap-bolag, förutsatt att man inte har några derivatpositioner eller blankar något. Ingen enskild aktie får dessutom ensamt utgöra mer än 49 % av värdet av den totala säkerheten. Självklart är jämförelsen med Toppenlånet rent produktmässigt helt sned, men jag tycker ändå den illustrerar väldigt väl skillnaden i de två bolagens filosofier.

Avanza lanserade Superlånet eftersom de hade en väldig massa likvider skvalpandes på lågräntekonton, där de inte gjorde mycket nytta. Det är förstås en risk att man blir en så kallad ”yield pig” när man har alltför mycket likvider som man är desperat att sätta i arbete, det vill säga att man till varje pris jagar ökad avkastning, med risk för blindhet inför risken som det kan medföra.

Men titta på kraven ovan. Låter det som att man tar på sig massiv risk? Nej, jag skulle vilja hävda att det här en smått genial konstruktion, både för kunder och för företaget. Snarare är det så att produkten i sig uppmanar kunderna att ta på sig lägre risk, än de annars kanske hade gjort. Avanza säger tydligt: vill du ta del av vårt erbjudande så får du inte handla i riskfyllda derivat eller spekulera i nedgångar direkt i aktier. Och detta med ett lån som ligger ungefär 1,5 procentenheter lägre än boräntorna… Om någon nu tvivlar på konstruktionen i sig, så kan jag passa på att flika in att Avanza i princip aldrig har haft några kreditförluster och inte har tagit på sig några alls efter införandet av Superlånet.

Så har vi då Nordnets Toppenlån, som måhända kan vara en bra opportunistisk bet, nu när bolånetaket har satt mången storstadsmänniska i en prekär situation. Fast jag är väldigt tveksam. Det är extremt tydligt att man är ute efter personer i storstadsområden som är 1) unga 2) nyinflyttade och nyskuldsatta 3) har en förhållandevis låg jobbsäkerhet med hänvisning till punkt 1 4) befinner sig nära den undre gränsen för årsinkomst med hänvisning till punkt 1 samt det låga övre taket på lånet 5) har små egna besparingar.

Låter detta som en grupp som man vill låna ut pengar till med tanke på stigande räntor och en högst tveksam bas i reella värden på bostadsrätter i storstadsområdena, i synnerhet Stockholm, idag? Jag tror inte det. Och Nordnet gör det utan säkerheter. Det kan sluta ganska illa.

Disclaimer: Jag är aktieägare i Avanza och bloggen gör reklam för företaget.

Historielösheten hos Swedbankhaussarna

Vill bara passa på att skriva om en älsklingsaktie i investeringsbloggosfären. Nämligen Swedbank. Onekligen har man haft en otrolig resa om man investerade på botten mitt under brinnande finanskris och har hållit tills nu. Detta verkar ha stigit många åt huvudet, för superlativen kring Swedbank sparas det knappast på. Jag reagerade särskilt för ett tag sedan på en bloggkollegas sturska uttalanden om att Swedbank är en aktie “helt i Buffetts anda”, vilket bara är fullkomligt bisarrt.

Analysen gick som följande: 1) Swedbank har många kunder 2) ledningen av idag har lärt sig av historien. Punkt 1) går förstås inte att ifrågasätta i sig, Swedbank är onekligen Sveriges största bank på privatmarknaden. Saken är bara den att storlek till varje pris och snabb expansion är ett ohyggligt dåligt strategival för en bank, något som åskådliggjorts i en mängd olika bankkriser som endast med hjälp av statliga räddningspaket lösts utan att att ruinera alla med kopplingar till verksamheten. Att anta att bara för att aktieägarna klarade sig lindrigt undan med lite utspädning under den gångna krisen, så kommer staten inte att gå hårdare åt misskötta bankers aktieägare i framtiden är ett stort misstag.

Angående 2) kan en viktig historisk lektion i sammanhanget vara 90-talskrisen . Det tog alltså 16 år mellan krascherna på grund av urskillningslös expansion. Samma incitament fanns och finns på plats för agenterna inom organisationen. Kontorscheferna har all anledning att låna ut hejvilt för att få sina lokala siffror putsade. Cheferna på riksnivå har ingen anledning att strama åt regelverket eftersom de tjänar massor av pengar kortsiktigt på sina bonusar ifall expansionen får fortsätta bara ett litet tag till. En enkel risk/reward-analys ger vid hand att den strukturen som de flesta banker har alltid kommer att leda till överutlåning. Att enskilda personer inom organisationen är införstådda med detta är helt oviktigt eftersom deras incitament går på tvärs med aktieägarnas intressen ändå. Och företagsledningar är sällan några perfekta altruister…

Det finns två extremt viktiga faktorer vid värdering av bankverksamhet. Dessa är historiska kreditförluster över lång tid samt ersättningsstrukturer för styrelse och ledning. Swedbank är fullkomligt genomuselt när det kommer till båda dessa. Hur ska man kunna bedöma uthållighet i intjäningen när den enda anledningen till att kreditförlusterna inte välter verksamheten är att staten går in och räddar dem i olika former med några års mellanrum? Hur ska de få bukt med kreditförlusterna när alla strukturella faktorer gör att de anställdas incitament förblir helt felaktiga?

Minnet är kort i bloggosfären. Man har redan glömt hur det såg ut den senaste finanskrisen.