Hennes & Mauritz – Ett missförstått Företag

Under lång tid har H&M varit småsparares och aktiebloggares favoritaktie. Den enda direkta H&M-exponering jag har fått fick jag genom att ställa ut säljoptioner relativt långt out of the money i början av 2009. Detta nämnde jag kort om på min tidigare blogg http://aktiefanatiker.blogspot.com/2009_05_01_archive.html . H&M är ett fantastiskt företag verksamt i bransch med rätt dåliga inneboende egenskaper. Konsumentretail med inriktning mode är, trots höga bruttomarginaler, exceptionellt svårt att bygga någonting beständigt i. Modehus kommer och går på samma sätt som klädvanor, vilket till och med min begränsat inspirerande garderob och dess utveckling över tid har reflekterat.

H&M som företag är dock, framförallt bland småsparare, ett relativt missförstått företag. Det H&M har lyckats med, är att – bättre än något annat modeföretag mig veterligen – skapa en relativt stor plats i framförallt unga tjejers basgarderob över en väldigt stor marknad. Grunden i detta är dock, i mina ögon, inte att H&M är inneboende exceptionellt duktiga på mode. De kan naturligtvis mer om mode än mig, och alla de designers som jobbar med H&M har säkerligen en annan uppfattning än vad jag har, men jag skulle vilja framhålla H&M som primärt någonting annat –  ett distributionsföretag!

Det jag menar med detta, är att jag inte tror att H&M är det enda undantaget som lyckats med bedriften att “förstå modetrender över tid” i en bransch där de flesta som sagt misslyckats. Det H&M gör bättre än sina peers, vilket också bidrar till de exceptionella bruttomarginalerna (best-in-class afaik), är distribution. H&M är, och har varit, väldigt duktiga på att anpassa sitt butikssystem på ett sätt som gör det möjligt för dem att snabbast möjligt anpassa sina beställningar utefter det de säljer bra av. I praktiken innebär detta att H&M kan jobba med relativt sett mindre kollektioner än sina konkurrenter, vilket innebär att de tar mindre moderisk (i praktiken behöver rea ut mindre saker), omsätta kundlagret snabbare (vilket minskar kapitalbindningen) och får möjligheten att kapitalisera så mycket som möjligt på de mest populära delarna av kollektionerna.

Så med det sagt, vad tycker jag om H&M som företag? Fantastiskt bra överlag. En primär reservation är begränsade expansionsmöjligheter. Jag ser inte extrapolering av sinnessjuk tillväxt sen 1990 20 år framåt i tiden som seriös analys, och är övertygad om att H&M p.g.a. sheer size på sina etablerade marknader inte kan förväntas växa så mycket mer, samtidigt som nyetableringar till sin natur är osäkra oavsett om det gäller Wal-Mart i Kina, Carefour i St Petersburg, eller H&M i Asien.

En annan reservation, som redan nämnts, är den branschspecifika risken.

En tredje reservation, och för mig den absolut viktigaste, är att H&M till dagens pris redan prisar in väldigt mycket framtida framgång. I min värld är det inte seriöst att hävda att H&M till >20 gånger årsvinsten är betten att fixera sig vid när Coca Cola handlas till ~17 gånger årsvinsten, eller Berkshire Hathaway handlas till under 1.2X Book. Jag äger förvisso ingen av dessa nämnda aktier, men jag är betydligt mer sugen på såväl Berkshire som Coca Cola om jag måste jämföra med H&M. Jag bjuder på finlunch till den läsare som lyckas övertyga mig om att jag har fel på den punkten.

Mvh David

P.s Jag jobbar på  mitt nästa inlägg om bostadsmarknaden, och har dessutom tankar att göra ett längre inlägg om Apple. Ha tålamod!

Investmentbolag som investering

Investmentbolag kan vara del av aktieportföljen för såväl aktiva kapitalförvaltare som de mer passiva. Med aktiv/passiv menar jag då graden av intresse, kunskap och analys som investeraren spenderar på att analysera möjligheter inom investeringsmarknaden, snarare än mängden transaktioner den enskilde investeraren gör (ett inlägg om detta kommer skrivas i närtid).

Det finns, enligt mig, två huvudsakliga scenarion under vilka ett investmentbolag stundtals kan vara intressanta ur en investeringssynpunkt.

  1. Investmentbolagets tillgångar handlas med rabatt.
  2. Investmentbolagets förmåga att hitta investeringar som överavkastar, både jämfört med index och jämfört med din egen skattade förmåga.

I det första fallet, köper du som investerare någonting för mindre än vad det är värt vid en uppstyckning av bolagets tillgångar. Tillgångarna kan, som i ex.v. Investors och Industrivärdens fall, vara kraftigt rabatterade samtidigt som tillgångarna i praktiken har en stark korrelation mot index. Såväl Investors som Industrivärdens stora diversifiering av värdepapper gör att de underliggande tillgångarnas avkastning kommer vara väldigt likt indexavkastningen över tid. När detta sker i ett investmentbolag med en substansrabatt, kan en av två saker hända: Antingen så ökar substansrabatten, eller så kommer investmentbolagets aktie att överavkasta gentemot börsindex. Båda scenarion är välkomna för dig som investerare – så länge substansrabatten ökar, kommer även den framtida väntevärdesavkastningen att öka.

I det andra fallet, kan det vara en god idé att köpa ett investmentbolag även i de fall där bolaget handlas med en premie. Ifall Warren Buffett imorgon hade skänkt bort alla sina pengar förutom 100 MSEK, och med dessa pengar bestämt sig för att starta ett nytt investmentbolag, hade jag utan att tveka betalat en kraftig premie på dessa aktier för att få vara partner med honom. Det inneboende värdet i företaget är i det läget inte endast det kapital som finns tillgängligt, utan den kunskap som Warren Buffett besitter. I dagsläget går det att bli partner med Warren Buffett genom att köpa aktier i Berkshire Hathaway, dessvärre blir Buffetts förmågor kraftigt begränsade av den enorma mängd pengar han förvaltar.

Till privata vänner som är sugna på att få aktieexponering ger jag tre huvudalternativ, beroende bland annat på hur nära jag känner personen i fråga och hur mycket tid de vill lägga på att investera. Det första alternativet är att de aktivt försöker slå index, och erbjuder dem möjligheten att ställa frågor till mig om mina innehav och min investeringsfilosofi. Det andra alternativet är att de investerar i Avanza Zero, förslagsvis genom en månatlig autogirosinsättning, och kastar bort lösenordet till Avanzakontot. Det tredje alternativet är att de investerar i en portfölj av kraftigt rabatterade investmentbolag. Av de tre alternativen, så är detta tredje alternativ det som enklast leder till överavkastning gentemot börsen (även om sådan överavkastning är relativt begränsad).

Mvh David