Äger du en bostad?

Bostad

Äger du en bostad? Den frågan ställer Peter Lynch i sin bok “One Up On Wallstreet” och han menar att det är det man ska fokusera på innan man börjar rikta in sig på aktier. Han skriver även att bostäder är det instrument som folk lyckas bäst med investerings-mässigt. En av anledningarna till detta är långsiktigheten som råder inom bostadsägandet i jämförelse med aktiesparandet. Folk blir helt enkelt inte rädda och säljer vid deprimerade marknader eller översäkra och handlar mer i hypade marknader på samma sätt som med aktier. Anledningen till detta är rätt självklar, för det första ser man bostaden som något man bor i första hand och en investering i andra hand. Inte heller kollar man priser på senaste sålda lägenheter i området tre gånger per dag och blir påverkad av dessa “kursuppdateringar”. Få säljer nog sin bostad för att grannens lägenhet har tappat 20-30% i värde.

Det är just detta som gör att folk lyckats bra med bostäder. Att komma in vid rätt läge är väldigt viktigt för helhetsresultatet men även om man kom in lite för dyrt och inte blir utslängd på grund av psykologiska faktorer bör man få ett okej totalresultat. Med aktier misslyckas dock många på grund av den psykologiska faktorn som gör att folk rear ut sina innehav och köper när det är dyrt.

Så för att lyckas bättre med aktier kan man antingen värdera instrumenten fundamentalt och försöka komma in när det är billigt och sedan hålla aktierna en längre tid tills de blivit fullvärderade. Det brukar hjälpa att vara modig när andra är rädda och rädd när andra är modiga. Är man inte intresserad så kan man helt enkelt månadsspara i en billig indexfond vilket bör ge ett bra totalresultat det med. Månadssparandet är väldigt bra då de jämnar ut köpkursen vilket gör att risken att du kommit in vid ett dyrt tillfälle försvinner delvis ju längre tid du månadssparar.

Sedan kan man ju diskutera om Sverige är på väg mot en ny bostadsbubbla för tillfället med all belåning till dagens låga ränta. Det har skrivits otroligt mycket om området i media den senaste tiden men jag tänkte spara den diskussionen till ett annat inlägg.

Trevlig helg!

Sveriges män väldigt spekulativa?

Hej, jag är fortfarande ganska sjuk så jag och Hugo har inte kunnat sätta oss med en analys än men vi hoppas att vi ska hinna göra analysen av Alfa Laval nästa vecka efter att jag tillfrisknat och Hugo blivit klar med sina två tentor.

Män vs Kvinnor

Hur som helst hittade jag en gammal artikel om aktiesparandet i Sverige på bloggen 40procent20år. Det är skrämmande för mig att se männens fem favoritinnehav då detta är bolag som jag inte gillar alls. De aktier som utgör männens fem favorit innehav är Switchcore, SAS, Morphic, Mobyson och Pricer. De flesta av dessa har inte ens gjort vinst senare åren och både Pricer och SAS som har gjort det är väldigt instabila. Priserna dessa aktier handlas till är bedrövliga och spekulationsfaktorn är väldigt stor.

Kvinnornas fem favoritaktier ser betydligt bättre ut i form av Cardo, Billerud, SEB, SHB, H&M. Även om jag inte är jättepositivt inställd till alla dessa så ser det fortfarande ut som julafton i jämförelse med männens aktier. Hennes & Mauritz och Svenska Handelsbanken är riktigt fina bolag, de andra har jag inte jättebra koll på men det är i alla fall mindre spekulativa än männens favoritaktier.

Jag kan även tänka mig att kvinnorna är mindre insatta och sitter på sina aktier en längre tid vilket inte är något som skadar med t.ex. Hennes & Mauritz som de förmodligen har en bra förståelse för och är ett utomordentligt företag. Männens favoritinnehav ger mig en föreställning om att det byts fram och tillbaka mellan Dagens Industris nya tips för dagen.

Man borde dvs köpa en billig indexfond eller låta kvinnan i hushållet styra sparandet om man inte är insatt! Det är säkert bättre avkastning på trisslotter än männens favoritaktier i längden, fast man ska inte underskatta människans natur var det gäller spekulation…

Fonder & hedgefonder vs indexfonder

Eftersom en läsare frågade lite om fondsparande så tänkte jag bidra med mina åsikter rörande ämnet. Självklart är inte allt vitt och svart utan det finns som vanligt undantag. Det hela beror ju ändå på vem/vilka som hanterar fonden och efter vilken filosofi. Generellt sett så har jag dock länge föredragit indexfonder.

När man läser böcker och liknande från värdeinvesterarna Benjamin Graham, Warren Buffett och Peter Lynch så märker man att de inte har mycket kärlek till de flesta instutioner och “proffs”. Mycket av detta beror på höga avgifter och den kortsiktighet som Wall Street och institutionerna agerar efter. En annan sak som bidrar till att de inte är förtjusta i institutionerna är det att de tycker att fonderna har tappat sikten på skillnaden mellan pris och värde. Istället försöker fondförvaltarna tjäna pengar på nästa uppgång och nedgång vilket helt går emot Benjamin Grahams filosofi att man ska försvara sig mot framtiden med hjälp av säkerhetsmarginal och inte spekulera.

Ännu en nackdel med fonderna är att deras kunder oftast är väldigt resultatorienterade och vill ha sina pengar i den senaste hippa fonden med bäst avkastning. Detta ger ledarna för fonden incitament för att ta högre risker eftersom de lockar till sig mer kapital om de har visat en väldigt stark avkastning. För att förstå detta måste man tänka på vad institutionerna tjänar sina pengar på. De flesta fonder tar ut en fast avgift på ca 1-3% vilket gör att de självklart tjänar mer pengar ifall de lyckas locka till sig mer kapital att förvalta (en för stor fond kommer dessutom få svårare att ge bättre avkastning). Dessutom tar de flesta fonder ut en rörlig avgift på t.ex. 20% på alla vinster som överstiger index. Detta ger dem också incitament för att ta mer risker eftersom de tjänar extra mycket pengar varje år de slår index. Ett år är som jag nämnt innan en för kort tid för att ta resultaten på för stort allvar.

Kommer inte ihåg vart jag läste det men det var en investerare som satt nära ett par fondgubbar på någon fotbollsmatch eller dylikt. Han väntade på att det skulle börja diskutera någon analys men det ända de pratade om i timmar var hur de skulle locka till sig mer kapital till sin fond.

Fondbild

Allt är dock inte fondförvaltarnas fel. De är begränsade av vissa saker som storlek på enskilda positioner och den jämförelse som kunderna gör mellan fonder. Att skilja sig för mycket från sina konkurrenter är något som kan göra att man lätt förlorar kunder ifall fonden har ett dåligt år. Kunderna blir helt enkelt mer missnöjda om de har gått sämre för dem jämfört med andra än om de har gått väldigt dåligt för alla.

Jag skulle kunna skriva så mycket till men hänvisar istället till det Peter Lynch har skrivit i “One up on wall street” som jag tycker är väldigt vettigt.

Är man inte intresserad av att förvalta sitt kapital själv rekommenderar värdeivesterarna indexfonder med låga avgifter. Detta ger en bra spridning och ditt kapital blir samtidigt inte uppätet av höga avgifter. Om man dessutom sprider ut sitt sparande i dessa indexfonder genom att månadsspara så eliminerar man ytterligare lite risk genom att inte komma in dyrt vid ett tillfälle. Vill man eliminera ännu mer risk kan man ju köpa ETFer i olika valutor dessutom så slipper man lite av valutarisken.