Värdeinvesteraren
10Jan/115

Problemet med ankring

Posted by gilmour

I viss brist på specifika investeringscase att skriva om, så fortsätter jag med mina investeringsfilosofiska inlägg. Hoppas dessa uppskattas, även om de mer praktiskt inriktade posterna oftast genererar mer läsarrespons. Jag vill dock inte skriva sådana poster bara för sakens skull eftersom det inte skulle vara någon bra grund för kvalitet. Hursomhelst, här kommer några rader om ett fenomen som vi alla både i egenskap av investerare och konsumenter bör känna igen oss i.

Robert Cialdini skriver i sin klassiker Influence om hur affärer utnyttjar vår tendens att ankra på tidigare priser och därför tenderar att uppleva nedsatta priser som billigare än vad de egentligen är. Det är till och med så att vi upplever nedsatta artiklar som har varit dyrare som mer värdefulla än kvalitetsmässigt helt jämförbara artiklar som hela tiden legat på den lägre prisnivån. Det är därför man ofta ser prismärkningar som indikerar sänkta priser när varorna troligtvis aldrig har kostat så mycket som "ordinariepriset".

Överfört till aktiemarknaden så har nog de flesta någon gång hört att aktie X är billig eftersom den tidigare handlades till Y men nu handlas till Y-Z. Och det är ju fortfarande samma aktie, så varför skulle det inte vara så att vi gör ett stort kap jämfört med de stackare som tidigare har köpt aktien på den högre prisnivån?

Logiken är, minst sagt, bristande. Dels har tiden mellan punkt A och B i aktiens prishistorik också sett bolagsspecifika förändringar som åtminstone till viss del har ändrat värdet på aktien. Men framförallt är prishistoriken helt oviktig för oss. Dess värde i förhållande till pris påverkas inte ett dugg av vad tidigare köpare har betalat. Helst av allt skulle man försöka att totalt undvika att ens se grafer på några aktier alls, men det är svårt att undvika den exponeringen helt och när det gäller aktier man själv äger så är det nära nog omöjligt att inte minnas ungefär på vilka nivåer de har handlats över tid. Det är förmodligen också omöjligt att inte till viss del påverkas av det och därför bör man ha det i bakhuvudet hela tiden.

Ankring är förstås ett problem när man försöker värdera ett bolag, och ofta vet man redan innan man försöker sig på att få ett hum om aktiens intrinsic value vad dess marknadsvärde är. Warren Buffett säger att han alltid försöker undvika att titta på marknadsvärdet eftersom han inte litar på att han inte kommer att influeras av det när han försöker göra en bedömning av företagets värde (både Buffett och Munger har vid tillfällen rekommenderat Influence som obligatoriskt läsmaterial för alla som arbetar i finansvärlden). Nu är det förstås inte alltid möjligt att vara omedveten om marknadsvärdet på ett bolag före det att man sätter sig ner och försöker få ett grepp om det, men detta bör göra att man, medveten om detta, ska höja sina krav på säkerhetsmarginal ännu mer.

Tyvärr är det inte så enkelt att man är immun mot olika former av bias så fort man är medveten om dem, men det är åtminstone ett steg på vägen mot mer informerat beslutsfattande.

21Nov/102

Om confirmation bias

Posted by gilmour

Jag har länge varit av åsikten att confirmation bias är den normale investerarens mest påtagliga fiende. Tänk efter, hur agerar småsparare? Vilka beteenden uppvisar de?

Nuförtiden finns det alldeles utmärkta sätt att på ett icke-vetenskapligt sätt studera detta, sätt som förr i tiden inte fanns i samma utsträckning. Internet har gjort det möjligt för oss att få feedback och information kring våra idéer snabbt och lätt. Det finns ett gammalt klassiskt talesätt som säger att när taxichauffören pratar aktier så är det dags att sälja. Jag skulle vilja revidera det talesättet till "när forumfolket haussar är det dags att sälja". Det är helt enkelt en fantastisk kontraindikator. Trenden är genomgående: de företagen som lovar stort, får mest uppmärksamhet av småspararna och de företagen som lovar runt är oftast de som håller tunt. Faktum är att det vore en ganska bra idé att starta en fond som gick lång de aktier som det på Avanzas forum talades minst om. Jag är väldigt säker på att en sådan fond över tid hade överavkastat gentemot marknaden.

Varför tror jag nu detta? Jo, sambanden är ganska enkla. Man brukar säga att ju fler som följer en aktie, desto sannolikare är det att att den värderas effektivt. Vilket stämmer väldigt bra den största delen av tiden, för bolag på de stora listorna. Men det stämmer inte särskilt väl för mindre bolag, där andelen "smart money" är mindre och som inte följs av lika många, om ens några, analytiker. Mindre bolag som följs av många tenderar istället att följas av många småsparare. Och de flesta småsparare agerar på ett fullt mänskligt och väldigt förutsägbart sätt.

De skaffar sig en åsikt om någonting som snabbt blir väldigt stark. Åsikten skaffar de ofta genom en förutfattad mening, exempelvis att ren energi är framtiden. Låt oss följa småspararens resonemang vidare.

Ren energi är framtiden och det tycker alla politiker också, så det kan vi tjäna pengar på. Låt oss satsa på ett bolag som sysslar med vindkraft. Det låter bra. Vindkraft är ju trots allt rent, det förstör inga älvar och det lämnar inget farligt avfall. Fantastiskt. Men... vi vill ju kunna tjäna ordentligt med pengar också... Låt oss satsa på ett vindkraftbolag som inte är som alla andra, utan ett med en revolutionerande ny teknik som helt säkert kommer att bli en framtida succé. Allt pekar ju på det, alla nyheter som kommer är positiva och indikerar att allt går bra. Detta kommer att förändra världen! Det stora avtalet är bara runt hörnet, vänta lite till bara. Snart kommer det.

Tills illusionen abrupt upphör (exemplet känns måhända igen). Vad har nu detta med confirmation bias att göra? Allt! Se hur resonemanget går. Först och främst har vi en tes, i det här fallet "ren energi är framtiden". Det är dels en väldigt diffus tes och dels varken prövar vi den eller argumenterar för den. Vad är det som får oss att tro det? Vad innebär det? Sedan gör vi ett logiskt hopp från att ren energi är framtiden till att anta att det innebär att vindkraftverk är framtiden eftersom det är en form av ren energi. Det är ett ganska vanligt logiskt fel, men det finns ju faktiskt andra former av ren energi, så det är inte alls rätt att anta att vindkraft är en del av framtiden endast baserat på att det är ren energi.

(A är B |= B är A, Vindkraftverk är ren energi |= ren energi är vindkraftverk)

Därefter gör vi antagandet att vi måste ta på oss hög risk för att få hög avkastning (ett gammalt hederligt bolag med en riktig verksamhet duger inte, det ska vara något med en helt extrem uppsida för att vara värt vår möda). Att debunka den myten orkar jag inte göra här och nu, det är ett ämne för en helt annan post, eller helst en helt annan blogg. Låt oss nöja oss med att lite torrt konstatera att det är helt uppåt väggarna, för alla som benchmarkar mot någonting annat än trisslotter. Saker och ting fortlöper med att vi tolkar precis allting som händer positivt. Det är här forumen (och taxichaffisarna)  kommer in i bilden. Det är här det ylas "KÖP KÖP KÖP!", "HÄRLIGT MED LITE POSITIVA NYHETER!" och "HOPPA PÅ TÅGET INNAN DET LÄMNAR PERRONGEN!" på diverse forum som är mer eller mindre ämnade för detta.

Det här händelseförloppet följer i mångt och mycket boom/bust-cykeln i George Soros theory of reflexivity och vi kan förstås dra paralleller till både finanskrisen med bostadsbubblorna och it-bubblan, som uppvisar precis samma mönster fast i megaformat.

Jag är fullkomligt övertygad om att det om det inte vore för confirmation bias så skulle de allra, allra flesta testosteronstinna unga män med långt högre riskvillighet än IQ köpa in sig i indexfonder eller lägga pengarna på sparkonton istället för på sina älsklingsluftslott. Kortfattat agerar den här typen av agenter oinformerat, okritiskt och ologiskt. Vi tjänar på att göra motsatsen. Ha alltid confirmation bias i bakhuvudet när du analyserar bolag eller försöker tolka den senaste bolagsspecifika nyheten. Skilj på vad du vill ska hända och vad som faktiskt kommuniceras eller antyds. Ställ kritiska frågor. Visualisera det sämsta möjliga scenariot och försök bedöma sannolikheten för att det ska inträffa. Karl Popper menade att forskarens främsta uppgift är att söka motbevis till sina hypoteser. Nu är det mesta vi sysslar som investerare inte falsifierbart, men vi kan åtminstone söka motargument i så stor utsträckning det överhuvudtaget går.

Eller för att citera Charlie Munger när han talar om problemlösning: "Invert, always invert".

3Oct/104

Charlie Munger – intervju och Q&A

Posted by gilmour

En väldigt körig månad med studerande och annat har gjort att jag inte har haft tid för något på investeringsfronten, tråkigt nog. Förhoppningsvis kan jag få lite mer struktur på schemat framöver och börja posta uppslag och tankar här igen. Det finns en hel del lägen där ute för tillfället som jag ser som högintressanta, men som jag på grund av tidsbrist inte har kunnat få en djupare inblick i än.

Tills vidare rekommenderar jag alla läsare att titta på den här pratstunden med Charlie Munger, väldigt upplysande som alltid.

20Apr/100

Vem vinner?

Posted by David

En fråga jag upplever en stor avsaknad av vid reflektion samt förståelse kring vad det formella analytikerjobbet handlar om, är att förstå den underliggande incitamentstrukturen för såväl analytikern som för analytikerhuset eller uppdragsgivaren. När ett analyshus eller en analytiker publicerar ett köpråd eller ett säljråd på en aktie, är det då viktigt att förstå ifall det kan finnas konflikterande intressen mellan läsaren av analysen samt upphovsmannen.

I och med att analyshus, som Carnegie, i dagsläget i huvudsak får betalt när du handlar en aktie,  skapar detta naturligtvis ett incitament för dem att agera på ett sätt som ska få dig som investerare att mer aktivt delta i handel - för vilken Carnegie senare kan erhålla en provision. Problematiken är uppenbar när man väl tänkt på den, och jag skulle vilja påstå att alla seriösa privata investerare tar detta principal-agent problem i hänseende, när de gör sin bedömning om huruvida information är tillförlitlig eller inte.

För att parafrasera Warren Buffett. Att ha en analytiker som i slutändan får betalt per aktiehandel du som kund genomför, vore detsamma som att en doktor fick betalt per gång han kunde lyckas förmå dig att byta piller och livsvanor (gärna under förevändningen att det skulle vara hälsosamt att leva på det sättet).

För att parafrasera Charlie Munger. Det går inte nog att understryka vikten av att förstå the power of incentives, och för att inte bli långrandig och föregripa diskussionen lämnar jag er därmed med uppmaningen att ständigt i samband med läsandet av information och analyser från såväl andra som er själva, ha koll på vem vinnaren är på att analysen eller informationen formulerats på ett speciellt sätt.

Väl mött, och på återseende.

10Apr/100

Charlie Munger och the psychology of human misjudgement

Posted by Hugo

Under påsken blev jag under ett besök i Alingsås uppmärksammad på ett tal som Charlie Munger höll på Harvard Law School 1995. Charlie Munger är Warern Buffets kollega på Berkshire Hathaway och temat talet var ”the psychology of human misjudgement”. Munger tog upp 24 psykologiska krafter och relaterar dessa till dåliga och irrationella ekonomiska beslut. Psykologi har alltid fascinerat mig och även om jag inte unnat mig en några akademiska studier inom ämnet tycker jag att det är mycket intressant. Man får ofta en aha-upplevelse då många teorier sätter ord på och förklarar fenomen som man själv upplevt många gånger. Charlie Munger ifrågasätter utelämnandet av psykologi inom ekonomiutbildningar och påpekar hur enkelt det är att handla irrationellt om man inte tar hänsyn till vad som sker på ett psykologiskt plan.

Några av de orsaker till mänskliga felbedömningar som jag tyckte var extra intressanta är:

Underskattning av det som psykologer kallar ”förstärkning” och ekonomer kallar ”incitament”. Vi har skrivit en del om att det är svårare att värdera företag då de har optionsprogram, och att det dessutom är svårt att fastställa korrelationen mellan optionsprogram och lönsamhet. Det jag tror att Munger vill lyfta fram är vikten av att ta hänsyn till alla typer av incitament. Om en divisionschef belönas utifrån divisionens framgång, kanske mätt med ROI eller något annat relativitetsmått, ser hans incitament mycket olika ut jämfört med om belöningen baseras på hela koncernens framgång eller närliggande divisioner. Som aktieägare vill man alltid att beslut som fattas på olika divisioner ska vara så gynnsamma som möjligt för hela koncernen, vilket inte alltid är fallet. Ett exempel skulle vara en chef för en division med ROI på 20 % som belönas utifrån ROI. Ett projekt med ROI på 15 % skulle eventuellt förkastas eftersom det skulle sänka divisionens ROI och därmed chefens belöning. Om koncernen som helhet har en ROI på 10 % och därför skulle gynnas av det nya projektet blir detta ett stort problem, det är viktigt att fundera på vilka beteenden som uppmuntras med olika typer av incitament.

Böjelser för Pavloviansk betingning, dvs att man använder tidigare observerad korrelation mellan olika händelser som ett tillförlitligt underlag för beslutsfattande. Munger tar upp reklam som ett typexempel. Många varumärken anstränger sig för att bli förknippade med framgång och lycka, vilket åstadkoms med frekventa inslag då produkten visas tillsammans med bra musik, bilder avidrottsstjärnor, modeller osv. Även i investeringssammanhang får man akta sig för att ge efter för lockelsen att fatta beslut som i grund och botten baseras på betingning. Detta leder oss in på ytterligare två viktiga punkter: tendensen att agera som andar personer förväntar sig att man ska samt tendensen att låta sociala normer påverka ens beslut, särskilt under situationer som av naturliga skäl präglas av osäkerhet och stress. Vad kan vara mer träffsäkert om man ser till exempelvis vissa fondförvaltare och mäklare i vårt samhälle? Om man som fond- eller portföljförvaltare vet att en stor del av ens kunder kommer följa kursutvecklingen dag för dag och vecka för vecka (istället för att ha en mer långsiktig horisont) är det naturligt att den kortsiktiga utvecklingen blir mycket viktig och att stort fokus hamnar på den i det dagliga arbetet. På samma sätt kan en fondförvaltare, vars primära uppgift inte är att genomföra en stor mängd transaktioner varje dag, låt sig dras med av kolleger som handlar aktivt enligt teorin om sociala normers påverkan.

Detta är bara ett smakprov på de visdomar som Charlie Munger delar med sig av, följ denna länk för att läsa mer.

10Mar/100

Berkshire Hathaways köp av BYD

Posted by Värdeinvesteraren

För inte så länge sedan beslutade sig Warren Buffett och Charlie Munger att investera i det asiatiska företaget BYD Company. Företaget tillverkar bland annat återladdningsbara batterier samt tillbehör och elbilar. BYD startades 1995 och börsnoterades år 2002 på Hong Kong börsen. I intervjun nedanför pratar Warren Buffett, Charlie Munger och Bill Gates bland annat om företaget och branschens framtid. Som Warren säger är det väldigt svårt att hitta de företag som kommer bli de stora vinnare i en framtidsbransch i ett så här tidigt skede.

Tror man dock att utsikten för elbilar är väldigt ljus så finns det andra sätt att ta vara på detta. Jag diskuterade detta med min bror (som jobbar inom bilbranschen) för ett par månader sedan och ett sätt att göra detta är att investera i företag som utvinner/behandlar/levererar litium (som används vid tillverkningen av de återladdningsbara batterierna). En av de största aktörerna på denna marknad är det sydamerikanska företaget SQM som är marknadsledande inom sina tre huvudområden: växtnäringsupptag, jod och litium och är noterade på NYSE.

Jag har inte någon uppfattning om hurvida SQM eller BYD är bra investeringar till dagens pris då jag inte hunnit ta en närmare titt på dessa än. Vid en första anblick så ser dock priset på SQM-aktier väldigt högt ut för tillfället. Hur som helst kanske detta är intressant att undersöka vidare och vi får se om jag och Hugo sätter oss med det i framtiden.

Tack broder för informationen!

24Feb/103

Poor Charlie’s Almanack

Posted by Värdeinvesteraren

Poor Charlie's Almanack

Jag ser att det är mycket trafik som har kommit in via google när de sökt efter Charlie Mungers bok "Poor Charlie's Almanack". Jag själv köpte boken för någon vecka sedan och planerar att skriva en bokrecension när jag har läst klart den. Det tråkiga med boken är att den är lite svår att få tag i då inga svenska sidor säljer den och även amazon har haft problem att leverera den. Jag beställde den direkt från hemsidan www.poorcharliesalmanack.com. Tyvärr är den ganska dyr och jag kan inte säga om boken är värd pengarna innan jag har läst ut den så ni får helt enkelt vänta på bokrecensionen eller chansa.