Boktips – Outsiders.

Outsiders av William Thorndike är förmodligen den första och enda bok jag någonsin kommer att ha läst innan Warren Buffett läst och rekommenderat den. Nog för att jag fuskade genom att läsa den som en rekommendation av Charlie Munger, men nåväl.

Boken är välskriven och har ett fantastiskt intressant innehåll. Den beskriver åtta Verkställande Direktörer som har varit någonting utöver det vanliga i termer av såväl företagsledare som kapitalallokerare. Genom att opportunistisk kapitalallokering har dessa åtta VDar lyckats generera överlägsen performance gentemot såväl sina nära peers och som börsen i övrigt.

Vad är då speciellt med detta? Jo, något av det mest speciella för dessa VDar är hur de i mycket högre utsträckning än andra VDar har tittat på den egna underliggande aktien som en investeringsmöjlighet och valuta för transaktioner – allt styrt av underliggande prissättning för aktien.

Ifall aktiekursen varit hög gentemot det inneboende värdet på bolaget, har dessa VDar ofta använt sig utav aktien som valuta för förvärv. Ifall aktiekursen har varit låg, har dessa VDar köpt tillbaka egna aktier utan dess like. Utdelningar har varit mycket sparsamma om inte obefintliga för bolagen då dessa VDar ständigt kunnat skapa mer än en dollar i börsvärde för varje dollar som bibehållits. De kumulativa effekterna av ett sådant agerande är enorma, vilket har visat sig i totalavkastningen för dessa bolag.

För er som har läst Joel Greenblatts böcker kommer ni att känna igen kanske den största finansiella ingenjören och finansiella värdeskaparen av de alla – John Malone. Storyn om John Malone är den jag tycker är mest lärorik. Needless to say följer vi på bloggen vad John Malone gör noggrannt i sina portföljbolag och i sin investeringsportfölj.

Det bästa omdömet är att jag helt enkelt inte kunde lägga ifrån mig boken, utan streckläste den under de bättre delarna av en vardagskväll och natt.

Vänligen,

David

Arbitrage av olika slag

En bok som kan rekommenderas är The Dhandho Investor av Mohnish Pabrai. Det var ett tag sedan jag läste boken, men i samband med någonting som nämndes under paneldiskussionen på Skagens nyårskonferens påmindes jag om ett av bokens underliggande budskap.

Det som sades, var ett svar på frågan varför Skagen trodde att de kunde erhålla högre avkastning än börsen i övrigt. Svaret som gavs var att institutionella investerare i genomsnitt håller sina aktier i fem månader, medan Skagen i genomsnitt håller dem i 4 år. Tack vara ett  längre tidsperspektiv, så ska Skagen kunna ha ett mer långsiktigt perspektiv på bolag och dess underliggande intjäning, och behöver inte bry sig om snabba och oförutsägbara nycker i marknaden.

I min värld är detta en beskrivning av ett solklart tidsarbitrage, och sammanfattar på ett bra sätt delar av min egen investeringsfilosofi. Det spelar ingen roll för mig om marknaden ogillar ett företag eller en kategori av företag. Det som spelar roll är företagets långsiktiga inneboende intjäningsförmåga, alltså dess förmåga att generera cash till sina ägare.

Ett tidsarbitrage kan ha olika karaktär. I den nämnda boken The Dhandho Investor tar Mohnish Pabrai upp exemplet om fördelen av att vara den enda/första barberaren/frisören i en stad. Under den tid vilken ingen annan marknadsaktör hunnit etablera sig, har denna barberare/frisör ett tidsarbitrage som möjliggör högre vinster än vad som vore möjligt på en mer mogen marknad. Tidsarbitrage, liksom andra arbitrage, tenderar att stängas över tid. Detta innebär att de tenderar till att bli mindre och mindre värda över tiden. När aktiemarknaden i stort har ett mer långsiktigt perspektiv på börsen kommer det bli svårare för långsiktiga värdeinvesterare att överavkasta, men fram tills dess att marknaderna blir verkligt effektiva innehar samma investerare en fördel genom sitt längre val av tidshorisont. Huruvida jag, Skagen eller Gilmour lyckas överavkasta får framtiden utvisa.
Mvh David