Avanzas VD-byte

De flesta som läser den här bloggen har nog inte missat att Avanza nu har värvat en ny VD. Jag känner inte till Martin Tiveus sedan tidigare, men litar i allmänhet på Sven Hagströmers omdöme. Däremot är vi på bloggen extremt skeptiska till externrekrytering i allmänhet. Bahnhofs lilla experiment på området blev ju tämligen misslyckat. Anna Mossberg, som kom från Telia, fick lämna posten efter bara ett par månader och ersattes istället av Klas Westholm, som var en mångårig medarbetare.

Problematiken med externrekrytering blir extra tydlig i företag som likt Avanza och Bahnhof har en stark intern profil, där medarbetarna förknippar sig själva med varumärket på ett sätt som inte motsvaras på många andra arbetsplatser. Dels sänder det signaler om att de medarbetare som redan finns inom organisationen inte är tillräckligt kompetenta och riskerar därmed att sänka deras motivation, och dels löper man risk att störa en väl inarbetad kultur som tjänat företaget väl över tid. I Avanzas fall tjänar man förvisso på att ha en medialt duktig ledare på ett annat sätt än många andra företag, men att satsa på någon som inte verkar ha någon som helst förhandsinsyn i branschen verkar också en smula lustigt.

Förhoppningsvis har detta inte en alltför stor inverkan på Avanzas framtida utveckling, men det spontana intrycket förblir att man här har gjort ett rejält feltänk.

Djävulens advokat – Avanza Bank

I ett fåfängt försök att försöka värja mig mot confirmation bias tänkte jag inleda en serie inlägg med målet att slå hål på mina egna hypoteser kring aktierna som för tillfället finns i min portfölj. I bästa fall missar jag massor av viktiga aspekter som sedan ni läsare förhoppningsvis kan fylla i, och i värsta fall kommer jag inte på någonting som talar emot min tes, vilket skulle vara det yttersta beviset på att mitt beslutsfattande omgärdas av ett rosa skimmer.

Nedanstående tangerar inte nödvändigtvis mina egentliga åsikter i alla, eller ens några, delar.

Först ut till rakning blir mitt näst största innehav, Avanza. Aktiekursen har gått kräftgång det senaste året efter att ha mer än tredubblats på under 2 år dessförinnan. Jag minns väl att både jag och David hade en diskussion kring värderingen förra våren, förmodligen någon gång i samband med att Nicklas Storåkers avyttrade stora delar av sitt innehav på dåvarande all-time high kring 250 kronor. Vi var då båda överens om att aktien inte hade mycket att ge på uppsidan i ett kort perspektiv, särskilt med hänsyn till att värderingen låg på i runda slängar 25 gånger föregående års vinst. Emellertid valde ingen av oss att sälja, både med hänsyn till stora innestående orealiserade vinster som hade genererat betänkliga skatteskulder och med hänsyn till att bolagets långsiktiga utsikter såg otroligt bra ut. Vid tillfället som detta skrivs verkar detta ha varit ett relativt dåligt val, men egentligen bör värdet av beslutet snarare utvärderas om 3-4 år till. En viss läxa av detta kan jag tycka att jag har lärt mig i att jag bör tänka både en, två och 18 gånger extra kring ett innehav när multiplarna börjar se så väldigt höga ut.

Hursomhelst är det inte Avanza anno 2010 som det ska tas en kritisk titt på, utan Avanza av idag. Det har tornat upp sig en del risker på senare tid som gör det värt att ifrågasätta dagens värdering. På rullande årsbasis värderas aktien för tillfället till ett p/e på 19. Ett objektivt sett högt tal, givetvis. Detta förvärras av faktumet att långtida VD:n Nicklas Storåkers kommer att stiga tillbaka inom kort, en klar risk för kulturen inom företaget. Dessutom stångas man nu mot regeringen ifråga om belåning på kapitalförsäkringar samt det kommande investeringssparkontot – en fråga som troligen kan komma att beröva Avanza på en viktig intäktskälla. Lägg på detta att ett stort argument för att skifta till kapitalförsäkring från vanlig depå då skulle försvinna, något som kan komma att hota kapitaltillströmningen till Avanza rejält.

Kapitaltillströmningen, ja. Eller nettoinflödet som det mer vanligen skrivs. En stor del i köpcaset för Avanza är just det stora glappet mellan nettoinflödet och de nuvarande marknadsandelarna. År 2010 hade man 6,2% av det totala nettoinflödet på marknaden, medan marknadsandelen uppgick till 2%. Ifall detta är beständigt är givetvis tillväxtutsikterna otroligt bra. Problemet är att det inte är det.

År 2006 hade man hade man 4,1% av nettoinflödet, en andel som till år 2007 sjönk till 2,2%! En remarkabel procentuell nedgång. Kan detta hända igen? Ja, det är inte alls osannolikt med belåningsfrågan i luften samt ett Nordnet som inte kan fortsätta göra bort sig i samma sanslösa utsträckning som tidigare är hoten mot Avanzas marknadsposition större än på länge. Samma argument för att flytta till nätmäklarnas kapitalförsäkringar kommer helt enkelt inte att existera längre och då föredrar folk att hålla sig till de pålitliga större bankerna hos vilka de ofta har personliga relationer med rådgivarna.

Dessutom är det icke att förglömma att mycket av Avanzas intjäning drivs av courtageintäkter, vilka minskar betänkligt nu när antalet affärer går ner i takt med att räntesnaran dras åt runt privata låntagare samtidigt som bankräntan blir mer attraktiv. Med sådana utsikter är ett p/e på 19 för ett finansbolag högst tvivelaktigt…

Har jag missat något uppenbart problem med Avanza? Fyll gärna i bland kommentarerna.

Rättelse

Jag blandade av någon outgrundlig anledning ihop Avanzas siffror med totalen för alla nätmäklare för mars och april när jag gjorde min sammanställning av nätmäklarnas antal avslut per dag, något jag givetvis borde ha förstått av hur oerhört stora skillnaderna blev. Mitt tidigare inlägg kan därför bortses helt ifrån. Korrekt serie över de senaste tre månaderna är: 37 700, 34 000, 34 500. Detta gör förstås hela mitt resonemang ogiltigt. Istället för att ta bort inlägget låter jag det ligga kvar som en påminnelse om min egen dumhet.

Avanza, Nordnet och lånesäkerheter

Tänkte att jag skulle följa upp mitt resonemang med Nordnets och Avanzas distinkt olika strategival. Där Nordnet försöker satsa så brett som möjligt på alla fronter och verkar sträva allt mer mot att bli en fullsortimentsbank, med ett stort produktutbud och en spridd geografisk närvaro (om än minskande då man sålt av verksamheterna i Tyskland och Luxemburg) så är istället Avanza fast fokuserade endast på sparmarknaden och Sverige.

Alldeles nyligen lanserade Nordnet blancolån, Toppenlånet, för privatpersoner. Taket för ett sådant är 350.000 kr och grundkraven är en årsinkomst på 200.000 kr, 3 års anställning i Sverige och inga betalningsanmärkningar. Huruvida deras screening innefattar en titt på låntagarens skuldsättning i förhållande till tillgångar och inkomst förtäljer dock inte historien, men jag misstänker starkt att så inte är fallet. Hursomhelst berättar man stolt att man inte frågar om ändamålet för lånet. Givetvis har detta erbjudande spetsen riktat mot den kundkretsen som tidigare istället hade tagit topplån till sitt bostadsköp. Fast utan säkerhet.

Jämför detta med Avanzas relativa nyhet, Superlånet, som får tas till upp till 35% av värdet på innehaven i portföljen om de är minst tre stycken höglikvida large cap-bolag, förutsatt att man inte har några derivatpositioner eller blankar något. Ingen enskild aktie får dessutom ensamt utgöra mer än 49 % av värdet av den totala säkerheten. Självklart är jämförelsen med Toppenlånet rent produktmässigt helt sned, men jag tycker ändå den illustrerar väldigt väl skillnaden i de två bolagens filosofier.

Avanza lanserade Superlånet eftersom de hade en väldig massa likvider skvalpandes på lågräntekonton, där de inte gjorde mycket nytta. Det är förstås en risk att man blir en så kallad ”yield pig” när man har alltför mycket likvider som man är desperat att sätta i arbete, det vill säga att man till varje pris jagar ökad avkastning, med risk för blindhet inför risken som det kan medföra.

Men titta på kraven ovan. Låter det som att man tar på sig massiv risk? Nej, jag skulle vilja hävda att det här en smått genial konstruktion, både för kunder och för företaget. Snarare är det så att produkten i sig uppmanar kunderna att ta på sig lägre risk, än de annars kanske hade gjort. Avanza säger tydligt: vill du ta del av vårt erbjudande så får du inte handla i riskfyllda derivat eller spekulera i nedgångar direkt i aktier. Och detta med ett lån som ligger ungefär 1,5 procentenheter lägre än boräntorna… Om någon nu tvivlar på konstruktionen i sig, så kan jag passa på att flika in att Avanza i princip aldrig har haft några kreditförluster och inte har tagit på sig några alls efter införandet av Superlånet.

Så har vi då Nordnets Toppenlån, som måhända kan vara en bra opportunistisk bet, nu när bolånetaket har satt mången storstadsmänniska i en prekär situation. Fast jag är väldigt tveksam. Det är extremt tydligt att man är ute efter personer i storstadsområden som är 1) unga 2) nyinflyttade och nyskuldsatta 3) har en förhållandevis låg jobbsäkerhet med hänvisning till punkt 1 4) befinner sig nära den undre gränsen för årsinkomst med hänvisning till punkt 1 samt det låga övre taket på lånet 5) har små egna besparingar.

Låter detta som en grupp som man vill låna ut pengar till med tanke på stigande räntor och en högst tveksam bas i reella värden på bostadsrätter i storstadsområdena, i synnerhet Stockholm, idag? Jag tror inte det. Och Nordnet gör det utan säkerheter. Det kan sluta ganska illa.

Disclaimer: Jag är aktieägare i Avanza och bloggen gör reklam för företaget.

Spretiga tankar om Avanza och Nordnet

Avanza har idag släppt sin bokslutskommuniké för 2011 och som alla andra rapporter från företaget är det mycket trevlig läsning. Den här posten handlar dock inte om siffrorna i rapporten, utan försöker sätta fingret på några av de bakomliggande kvalitativa faktorer som bidrar till Avanzas närmast absurt höga marginal och stora tillväxt.

Claes Hemberg skriver att Avanza Zero nu har över 100 000 olika ägare, varav 71 326 är kunder direkt hos Avanza. Det är ett ganska bra betyg till deras marknadsföringsstrategi, som ju i mångt och mycket handlar om att med hög svansföring framhålla Avanza Zeros totala avsaknad av kostnader och avgifter. I skenet av att Avanza har runt 236 000 kunder i dagsläget, så ter sig den avgiftsfria fonden som en genial produkt, som säkerligen genererat kunder som också framgent kommer att bidra till räntenetto och courtageintäkter.

Frågan är varför Nordnet inte har kopierat konceptet ännu? Förut var jag av åsikten att Nordnet var en hyfsat kompetent, om än underlägsen, konkurrent till Avanza. Efter att ha varit kund i ungefär ett år, så har jag, måhända med bristfälligt underlag, slutit mig till att det var ett alltför snällt omdöme. Deras hemsida är otymplig och oöverskådlig, det tar evigheter att få papper och konton godkända och det går inte att flytta pengar mellan sin kapitalförsäkring och övriga konton på ett smidigt sätt. Detta är bara några av de problem jag har haft med sidan under mitt högst begränsade användande.

Nog för att även Avanza har en del brister, men är det något som de är duktiga på så är det snabbt kundbemötande. Något man i konkurrens med de stora dinosaurierna till storbanker förmodligen tjänar att profilera sig på. Det största problemet med gammelbankerna, och vad som gör att det finns utrymme för dessa nätmäklaruppstickare, är att man i allt väsentligt befinner sig “på andra sidan bordet” gentemot kunden. Givetvis gör alla företag det i viss mån, eftersom det alltid ligger i konsumenternas intresse att behålla så mycket av sina pengar som möjligt, men det är en viss skillnad på att adressera detta och att inte göra det.

Storbankerna gör inte det. De kallar fortfarande sina försäljare för rådgivare. Och de tar fortfarande ut dolda avgifter samtidigt som deras försäljare ofta har ett intresse av att grumla till riskerna inför sina kunder, då det för dessa försäljare inte finns någon nedsida i att göra det. Kontentan av detta blir i det långa loppet ganska mycket fattigare småsparare som, åtminstone om de bemödar sig med att räkna lite på saken, kommer att känna sig lurade. Det har alltmer kommit att framstå som ett publicitetsproblem.

Nordnet försöker förstås profilera sig som raka motsatsen till storbankerna på det här området, främst genom sina reklamfilmer, som ni kanske har sett. Dynamiska och inte fyrkantiga. Nytänkande och inte fast i gamla mönster. Och så vidare. Detta är förstås smart och helt korrekt, men Nordnet kan ha missat någonting som Avanza BANK* kanske har tänkt på. Fundera på ordet BANK. Vilka konnotationer för det med sig? Vad är det som gör att de småsparare som ofta känner sig lurade av storbanken som tornar upp sig över dem inte bara tar sitt pick och pack och drar?

Mycket har att göra med den trygghet som en etablerad institution medför. Ungefär på samma sätt som de flesta människor förväntar sig att staten ska lösa alla upplevda orättvisor i samhället, eftersom det ju “är” statens funktion. Likaså har Banken i egenskap av att vara Bank specialkompetens på området pengar. Logiskt kan de flesta snabbt förstå att så inte är fallet, men decennier av indoktrinering på området gör att det emotionellt är svårare att acceptera. Dessutom är vi vana från nästan alla andra områden att experter faktiskt är experter. Vi försöker inte dra ut våra egna tänder eller blanda ihop vår egen penicillin. Men fallet med sparande är kontraintuitivt på den punkten, där är själv bäste dräng.

Sammanfattningsvis anar jag att Avanza är en aning smartare än Nordnet vad det gäller sin profilering, när man utöver att kontrastera sig mot den etablerade ordningen också målmedvetet och så sakteliga försöker bygga upp en bild av sig själv som en trygg och etablerad institution, ett företag som man kan anförtro sina surt förvärvade slantar. En BANK.

*Nordnet heter också “Bank” men är sällan särskilt noga med att påpeka det, medan Avanza ständigt betonar det. En klar vattendelare strategimässigt, med andra ord.

Sammanfattning 2010

2010 var inget väldigt händelserikt börsår för min del och turnovern i portföljen var låg. Tyvärr föll jag kort när det gällde motivationen att läsa och lära, men det är nog ett kroniskt tillstånd i mitt fall. Värderingarna när året började var ganska höga och även om makron fortsatte återhämta sig, så känns inte indexavkastningen välmotiverad. Det finns rätt mycket som pekar på att avkastningen som en investerare från den här punkten och framåt kan förvänta sig är modest.

Jag ägde Castellum men sålde tidigt under våren för att jag inte gillade ägarbilden i företaget, kompensationerna till ledning eller tyckte mig förstå dynamiken på fastighetsmarknaden tillräckligt väl för att hålla aktien när den värderades signifikant över värdet på fastighetsbeståndet. Resultatmässigt får det sägas vara en usel försäljning och David har nog annat att säga om fastighetsaktier än åsikterna jag har haft under året och fortfarande har. Det är inget rally jag känner mig ledsen över att ha missat, hursomhelst, eftersom jag hade varit dumb money i sammanhanget.

Öresundstraden var annars den största affären jag gjorde under året. Jag började med att lägga 10% av portföljen i bolaget för att vid HQ-kraschen sedan öka till 30%, när aktien handlades i spannet 90-100. Allt som allt underpresterade den här affären rätt så kraftigt gentemot index och alternativkostnaden av att sälja av Swedish Match-aktier för att köpa Öresund gjorde det hela rätt mycket värre. Men det är samtidigt ganska remarkabelt att jag faktiskt gjorde en del pengar på Öresund trots att scenariot som utspelade sig var bland det sämsta som överhuvudtaget kunde hända. Riskjusterat är jag övertygad om att det var ett väldigt fördelaktigt bet.

Under året har jag även ökat i Bahnhof och Avanza vid tillfällen. De senaste ökningarna skedde på 23,50 och 219 respektive. De är fortfarande mina största innehav och de bolag som jag är absolut säkrast på har en fantastisk företagskultur och imponerande ledning. Ingen av dem är oerhört undervärderad, men de enorma kvaliteterna som finns inom organisationerna kommer att hjälpa dem att som minst motsvara förväntningarna framöver.

Homemaid var en ny position som jag tog under hösten och har ökat i några gånger. 6% av portföljen ligger nu i Homemaid och det ska bli intressant att följa och se hur min ganska simpla analys står sig (inte simpel som i ytlig, utan som i enkel). Även om utvecklingen inte blir bra så har jag svårt att se hur det låga priset inte ska skydda väldigt väl här.

Allt som allt är jag mäkta nöjd över att ha överpresterat index med cirka 10 procentenheter (grov uppskattning, jag ser ingen poäng med att räkna efter exakt vid varje årsskifte utan tänker mig utvärderingar med kanske 5 års mellanrum) ett år som det har gått så otroligt starkt. Både logik och empiri pekar mot att man som contrarian ofta underavkastar bra börsår och överavkastar dåliga börsår – något som Buffett påtalade redan i sina första partnership letters i slutet av 50-talet. Allra helst om man har mycket placerat i förhållandevis illikvida tillgångar, i likhet med mig. Effekten av att vara rigid värdeinvesterare bör ju också logiskt bli att man antingen sitter väldigt likvid vid höga marknadsvärderingar eller i papper som uppvisar väldigt liten korrelation med övriga marknaden.

År 2011 håller jag koll på ett antal micro och small caps och hoppas jag kan göra något med mina likvida medel (cirka 15% av portföljen) snart. Exakt vad jag tittar på vill jag inte gå in i detalj på av likviditetsskäl. Nu har jag inte fullt så mycket storhetsvansinne att jag tror att jag har någon särskilt stor påverkan, men vissa saker jag tittar på är helt enkelt sanslöst illikvida. I fallet Bahnhof gjorde jag en blunder som gick ut med mitt innehav lite för tidigt, vilket mycket väl kan ha kostat lite extra i inköpspris (då hade jag redan legat på köp periodvis under ett halvår och trodde helt enkelt inte att jag skulle öka mer).

Med nuvarande marknadsvärderingar bränner pengarna dock inte hål i fickorna och jag kan kosta på mig att sitta lugnt och vänta.

God jakt år 2011!

Arbitragesituation i Öresund

Hej, jag är ny skribent på bloggen men har funnits på forumet ett tag (jag hoppas att ni tittar in skriver där också; det är en utmärkt plats att få svar på frågeställningar eller lufta åsiker som kanske inte är direkt anknytna till vad som tas upp i bloggposterna!). Jag är en 21-årig kille som varit intresserad av börsen i snart 2 år och som så många andra har Warren Buffett och, kanske framförallt, Charlie Munger som mina idoler.

I tider när man på börsen som helhet inte kan hitta stora sjok av undervärderade aktier eller ens särskilt många mindre bolag med relativt attraktiva värderingar, så tror jag starkt på att det kan vara läge att leta mer efter potentiella systemmässiga skevheter. Lägg noga märke till att de arbitragesituationer som jag sysslar med alltid förutsätter ett visst mått av fundamental analys. Ibland kan det vara en sorts “metaanalys” (exempelvis: hur stor är sannolikheten att X verkligen fullföljer sitt uppköp av Y?) som inte förutsätter en regelrätt värdering av företagen som sådana, men ofta är det fler parametrar involverade. Något sådant som ett rent arbitrage existerar inte på dagens marknader med blixtsnabb datoriserad trading och gränsfrihet, utan man får leta efter situationer där man som människa kan göra en förhoppningsvis rationell utvärdering av situationen. Här används termen arbitrage i en vidare mening än sin ursprungliga betydelse, som endast handlar om skillnader i prissättning av samma instrument på olika marknader.

I min dagbok på forumet har jag diskuterat ett par arbitragesituationer. Den senaste ägde rum i Öresund alldeles nyligen då aktien handlades en bit under substansvärde. Givetvis berodde detta till ganska stor del på HQ-situationen. Men var nedvärderingen av storägaren Öresunds aktie fullkomligt rationell? Aktien gick från att handlas med en ofta stor premie kontra substansvärde, till rabatt på ~10% under några dagar. Var detta rimligt? Enligt substansvärdesberäkningen som står att finna på Öresunds hemsida motsvarade Öresund ungefär 7% av portföljen per den 31 maj.  Nu var priset per HQ-aktie förvisso högre vid den tidpunkten än vid analystillfället, men det innebar bara lägre fallhöjd. Öresund hade alltså gått ifrån en premievärdering till rabatt baserat på problem i ett företag som ifall det skulle gå i konkurs utan några som helst kvarvarande mervärden skulle påverka substansvärdet i Öresund procentuellt mindre än nedvärderingen av aktiepriset som nyss skett. Något verkade inte riktigt stämma.

Visserligen ska det erkännas att en värdering i linje med eller över substans inte längre vore välförtjänt ifall HQ skulle gå i konkurs, men var eller är detta ens en realistisk möjlighet? Jag trodde inte det, väldigt mycket just på grund av uppbackningen ifrån huvudägaren Öresund och dess i min mening väldigt ansvarsfulla ledning. Och även om HQ vid ett senare tillfälle går i graven eller på något vis styckas upp och säljs av, så tror jag inte värdet på kunderna samt HQ fonder kommer att gå till noll.

Så även om vi antog totalkatastrof och att förtroendet för ledningen skulle skadas permanent till den grad att en rabatt vore motiverad, så var det inte mycket vi stod att förlora i förhållande till vinstmöjligheten. Att göra en explicit uträkning med siffror som är så här grovt uppskattade är inte alltid hjälpsamt, men jag tycker om att ta bästascenariot och sämstascenariot och några möjligheter däremellan och köra i en kellyformel (här är en bra lathund: http://www.cisiova.com/betsizing.asp)  för att sedan jämföra, om inte annat för att möjligen skaffa mig en känsla för ifall jag har en säkerhetsmarginal värd namnet.

En högst relevant del av analysen bygger på en antagen kvick trigger. Öresund har de gånger som aktien handlats med substansrabatt aktivt försökt få bort denna genom aggressiva aktieåterköp. Historiken talade alltså för att substansrabatt i aktien endast bibehålls under ett kort tidsfönster. Desto bättre för oss; sällan kan man identifiera en trigger i ett case på ett så tydligt vis och detta särskiljer förstås just Öresund från flera av de större investmentbolagen som stundtals handlas med enorma substansrabatter – i vilka rabatt är mer regel än undantag – och det gav oss ett arbitrageläge som inte kan sägas finnas i andra liknande fall med avsaknad av just denna komponent.

Nu fanns det en sista variabel: marknadsvärderingen av Öresunds övriga portfölj. Det här var analysens klara akilleshäl. Jag hade helt enkelt inte ett bra grepp om värderingarna  av huvuddelen av deras innehav, men efter tittar på nyckeltal fann jag i alla fall inga uppenbart absurda värderingar. Fyra innehav har jag ett visst gillande gentemot (SkiStar, Nobia, Intrum Justitia och Alfa Laval) även om jag inte äger dem och inte har gjort någon värdering av dem. Avanza är ett av mina absoluta favoritföretag och största innehav och de utgjorde cirka 18% av Öresunds portfölj till ett pris jag var fullkomligt övertygad om var för lågt. Det bådade gott. Men det fanns förstås en handfull större innehav kvar som jag inte hade någon syn på alls och där jag inte heller var säker på att jag kunde få en ordentlig bild av läget, allra helst inte under den här korta tiden.

Jag fick helt enkelt välja att se på dessa som index. Vad trodde jag om Stockholmsbörsen i stort över, säg 6 månader? Åt vilket håll trodde jag rörelserna skulle gå? Jag hade, och har, givetvis ingen aning och jag har inte heller någon oerhört bestämd åsikt om värderingen av börsen i stort i dagsläget (det vill säga, värderingen är nog relativt nära intrinsic value). Men risken för nedjusteringar är ju en risk jag tar i alla andra innehav jag har också. Självklart var detta en viktig faktor, men det var helt enkelt inte möjligt för mig att göra någon analys och således inte något värt att lägga någon tid på att fundera över. En viss uppjustering av mitt avkastningskrav renderade detta faktum i, men samtidigt kvarstod min syn på ledningens kompetens, vilket i förlängningen gav en viss uppvärdering av innehaven i portföljen. Som jag såg det tog dessa faktorer ut varandra.

Sammanfattningsvis såg jag klara skäl till att Öresund även fortsättningsvis förtjänade, och skulle få, en högre värdering i förhållande till sitt substansvärde och jag gick in i aktien.

Fotnot: Under processen diskuterade jag och David pros and cons och minst hälften av argumenten för och emot springer garanterat ur hans hjärna.