Hur förvärv påverkar kassaflödet
Ett företags kassaflöde brukar ofta anses som en mer ”ärlig” bild av hur verksamheten mår. Som med de flesta sådana former av klyschor finns det ett uns av sanning bakom det. Oftast är det mycket enklare att mixtra med olika poster i resultaträkningen än det är i kassaflödet. Men det finns fall där kassaflödet blir artificiellt boostat, och det är hos företag som är serieförvärvare.
Vi kan använda det närmsta exemplet som finns tillhands för den här bloggen för att åskådliggöra detta, nämligen Alltele. För första halvåret 2011 redovisar man ett kassaflöde från den löpande verksamheten om tkr 41 821 (27 242). Omsättningen låg på 243 078 (171 136). Som en jämförelse hade Bahnhof ett kassaflöde från den löpande verksamheten före förändringar i rörelsekapital om 22 349 med en omsättning på 148 253. Samtidigt ligger EBT på 5847 respektive 18 773 (eftersom de kommer att ha markant olika skattesatser för året använder jag resultatet före skatt av jämförelsehänsyn). Båda företagen har dock negativt kassaflöde under perioden efter att finansierings- och investeringsbiten är tagen, även om man tar hänsyn till den givna utdelningen.
Hur kan det komma sig att det är så stora skillnader i kassaflödets andel av omsättningen för de båda företagen samtidigt som förhållandet mellan resultat och omsättning är det omvända? Anledningen till det står att finna i posterna på de nedre raderna i kassaflödesanalysen.
Allteles kostnader för investering i immateriella anläggningstillgångar (det vill säga förvärv av företag och kundstockar) hamnar på raden under kassaflödet från den löpande verksamheten och belastar förstås inte denna. Däremot kommer kassaflödet och fordringar från de kunder som man övertagit att direkt gå in i den löpande verksamheten. Framförallt med kundfordringarna blir obalansen väldigt tydlig: kostnaderna som tagits för dessa fordringar har tagits av en annan entitet (det vill säga det nu uppköpta företaget före uppköpet) och således finns inget korresponderande utflöde i kassaflödesanalysen. Fordringen går därför rakt in i kassaflödet utan att kostnaderna för försäljningen syns där. Förvärvar man då många företag över lång tid får man kontinuerligt den här typen av boostar och kassaflödet från den löpande verksamheten blir aldrig normaliserat. Följaktligen är den faktiska kvaliteten på intjäningen i kärnverksamheten hos serieförvärvare otroligt svår att utröna.
Innan vi kommer ner på de nedre raderna är alltså allt detta ”gratis”. Om det inte är så att man emitterar aktier för att finansiera sitt köp, förstås. Då det blir ”gratis” för hela verksamheten utöver eventuella emitteringskostnader. Förvänta er alltså en rejäl boost i kassaflöde/omsättning-ration i Allteles Q3-rapport efter att förvärvet av Ventelo, vilket kan medföra upp till 25% utspädning, har fått full effekt.
Avslutningsvis kan man fråga sig hur korrekt det är att lyfta fram kassaflöde från den löpande verksamheten på första sidan i sina rapporter när hela ens affärsidé bygger på att växa genom förvärv. Då kan man tycka att förvärvens kostnader rimligen borde vara en naturlig del av verksamhetens kostnader, varför dessa borde visas väl så tydligt. Men det ser förstås inte lika snyggt ut.
Surt, sa räven
Alltele har länge gnabbats med Bahnhof fram och tillbaka. Bland annat kan man läsa följande, signerat Allteles VD Ola Norberg, i deras årsredovisning för 2010:
Stoppa flykten till ”momsskatteparadis”
Konkurrensen har genom så kallad skatteplanering snedvridits på ett sätt som jag finner oacceptabelt. Vi kan notera att ett flertal aktörer på marknaden uppvisar mycket svaga resultat. Detta har under året lett till ett antal företagsrekonstruktioner, men också konkurser. Några företag har och andra planerar att ”flagga ut” verksamheten till så kallade momsskatteparadis inom EU, främst Madeira, för att därigenom förbättra marginalerna på svenska skattebetalares bekostnad. Vi har svårt att förstå att de publikt ägda, och i de flesta fall bidragsbyggda svenska stadsnäten med
branschorganisationen Svenska stadsnätsföreningen i spetsen, ställer sig bakom denna uppenbara skatteflykt som samtidigt innebär en kraftig snedvridning av konkurrensen inom dessa nät.
Givetvis kan man hålla med i sak om detta. Att företag verksamma på en och samma marknad verkar under olika regelverk är förstås inte optimalt, och att Ola Norberg stressas av de nackdelar hans företag har ifråga om skattetryck är fullt förståeligt. Samtidigt är udden i detta så uppenbart riktad mot Bahnhof, något som gör en fundersam. Borde inte Norberg prata mer om sin egen verksamhet och inte ägna en hel paragraf åt sin indignation kring konkurrenters fullt lagliga agerande? Lobbyverksamheten kan han rikta mot relevanta institutioner.
Samtidigt som det där kan tyckas en smula annorlunda, kan det knappast betecknas som något uppseendeväckande heller. Det kan det däremot att en postare med signaturen Norrberg Ola på DI:s Börssnack går ut och talar inte bara om den egna verksamheten , utan även Bahnhofs. Här och här .
Bland annat skrivs detta:
Till "bebop" vill jag särskilt kommentera att den motsats han pekar på med Bahnhof som exempel på organisk tillväxt under de senaste två åren förvärvat 6 kundbaser, i samtliga fall har AllTele dragit sig ur då Bahnhof budmässigt legat långt över vad vi är beredda att betala. Borlänge, Härjedalen, Finspång och nu senast Gislaved är några förvärv där man betalat upp till 2000 / kund och därvid fått ta dessa. Myten om organisk tillväxt är dock väl odlad av det bolaget och då man är listad på en mindre lista utan större krav på rapporteringens kvalité så kommer man undan med detta.
Tyvärr i det fallet ligger AllTele som noterat på Nasdaq/OMX inte i den "fria informationens" värld
Några bevis för detta finns förstås inte och med tanke på Jon Karlungs återkommande kommentarer om hur höga priser kundstockar har gått för inom branschen historiskt, samt Bahnhofs allmänna skepsis mot förvärv, finner jag det hela inte bara en smula osannolikt. Insinuationen i den sista meningen, att Bahnhof ”kokar böckerna” för att använda en anglicism, är ett rejält slag under bältet. Uttalandet blir extra löjligt av att Alltele bara har funnits på OMX i lite över ett år. För att använda Norbergs retoriska grepp kan man ju undra hur de skötte sin rappportering och informationsgivning innan noteringen på en riktig lista. Eller vänta lite, det behöver jag nog inte undra .
(SIX) Stockholmsbörsens disciplinnämnd har funnit att AllTele vid tre tillfällen har brutit mot börsens regelverk för emittenter avseende informationsgivning till aktiemarknaden.
Det framgår av ett pressmeddelande.
I ärendet har aktualiserats frågor rörande AllTeles informationsgivning dels beträffande en prognos, dels beträffande en så kallad Change of Control-klausul, dels slutligen i fråga om riktlinjer för ersättning till ledande befattningshavare.
Baserat på en samlad bedömning av omständigheterna ålägger disciplinnämnden AllTele ett vite om fyra årsavgifter, motsvarande 768.000 kronor.
För att använda Ola Norbergs egna ord: surt, sa räven.
På tal om något helt annat, signaturen Stefan undrade vad jag tycker om Bahnhofs nya satsning på mobilt bredband. Till att börja med är det steg som jag har väntat på att man ska ta ända sedan man förvärvade Sting och som jag faktiskt har trott att man skulle lansera tidigare än så, just eftersom väldigt många konkurrenter redan har gjort den breddningen. Det är högst tveksamt om det kommer att hjälpa marginalerna i någon särskild utsträckning, men jag tror att det är en allt viktigare del i tjänsteutbudet som Bahnhof kanske inte hade haft råd att fortsättningsvis vara utan.
I takt med att mobila tjänster blir ett allt mer seriöst alternativ till fasta uppkopplingar, och i vissa fall till och med ett substitut, tycker jag att att det är en vettig diversifiering. Förutom de grunda tankarna har jag inte så mycket att säga om saken. Jag tvivlar att det kommer att göra någon stor skillnad för verksamheten inom en snar framtid, men vem vet hur det ser ut några år framåt.
Nu börjar det röra på sig…
Alltele köper Blixtvik från nätägaren IP-Only. Som tidigare diskuterats på bloggen, så är det nu tid för konsolidering i branschen och de företag som inte ännu har uppnått kritisk massa kommer att tvingas ge sig i en eller annan form en efter en. Alltele pungar upp 24 miljoner kronor för Blixtviks 25 000 kunder. Detta är en prisnivå som Bahnhof inte ens har varit nära att kunna matcha, är min spontana gissning. När jag utifrån delårsrapporter har räknat på Bahnofs tidigare, förvisso väldigt mycket mindre, förvärv har jag kommit fram till att de kan ha betalat i trakterna kring 400-500 kr per kund. Huruvida det följer med några mer fördelaktiga nätavtal för Alltele förtäljer dock inte historien. I mina ögon verkar det rimligt att detta skulle ingå i avtalet, åtminstone under en övergångsperiod och för trafiken som de berörda kunderna genererar.
Allteles köp finansieras helt via kassaflödet, enligt pressmeddelandet. Det låter hyfsat tufft för ett företag av Allteles storlek att klara av utan att ta upp ytterligare lån. Vid utgången av Q3 hade de knappt 19m i likvida medel. Å andra sidan sägs det inget om över hur lång tid betalningen kommer att ske. Hur det nu än må vara med Allteles likviditet på marginalen, så gör ju detta att konkurrensen på förvärvsområdet mildras framöver, vilket kanske kan ge Bahnhof en chans att komma över kundstockar billigare. När främsta konkurrenten har öppnat ormsvalget och svalt en hjort och bjässarna knappast är intresserade av små fjuttiga kundstockar på några tusen kunder, så kan det mycket väl uppkomma tillfällen. Vilket kanske ännu mer talar för min tes att Bahnhofs utdelning inte kommer att uppgå till 50% av årsresultatet.
Bahnhof svarade för övrigt, sin vana trogen, lite cheeky med att skicka ut ett pressmeddelande om att man värvat sin nya marknadschef från just Blixtvik.
Webcast med Anna Mossberg, Bahnhof
Här kan ni se en webcast med en presentation av Bahnhof av nya VD:n Anna Mossberg. En väldigt grundläggande överblick, förstås, och inte mycket nytt under solen egentligen, men vi får även höra lite om det något svårfattliga förvärvet av Sting Telecom. Jag tycker också det är väldigt trevligt att man till skillnad från i Allteles presentation pratar om EBIT istället för EBITDA och betonar lönsamhet nu. Vilken strategi som i slutändan är mest lyckosam står förstås skrivet i stjärnorna. Den avgörande skillnaden ligger istället i vilken av dem som man kan räkna hem idag. Lyckas Alltele med sin lite mer riskabla strategi, så kudos till dem. Det behöver inte ta ifrån Bahnhof någonting och jag tror mig veta bättre vad jag äger när jag har Bahnhofaktier.
Vi låter analytiker, börsjournalister och ambitiösa företagsledare räkna med marginallyft och andra ytterst osäkra faktorer och nöjer oss istället med hur verkligheten av idag är beskaffad. Eller för att låna några visa ord som jag sprang över på ett engelskspråkigt forum:
My best risk control is the "Sleep at night index", it's quite effective.
Bahnhof Q3
Så har då Bahnhof rapporterat för Q3, den enligt mig på förhand mest intressanta rapporten den här rundan eftersom man inte i förväg kan ha någon aning om hur kundinflödet ser ut. Nu visade det sig väldigt överraskande, efter det förhållandevis svaga kundinflödet Q2, vara så att Q3 visade på de bästa siffrorna hittills på området. När man hade börjat tro mer säkert på en avtagande tillväxt så slog Bahnhof till med 6000 nya kunder för kvartalet. Imponerande! Utöver detta är det glädjande att man hintar om att korsförsäljningen ökar, något som är en viktig komponent i att få upp marginalerna på privatsidan.
VD-orden sade tyvärr inte så mycket specifikt om någonting; jag hade hoppats på ett lite vidare resonemang om Portugal och några nyheter kring det. Konsolideringen i branschen har det pratats om ett tag nu och där är jag fullkomligt övertygad om att framförallt Bahnhof har kunder att vinna genom sitt renommé och med hjälp av sina finansiella muskler när några mindre konkurrenter tvingas vika ned sig framöver (ett som jag ser det oundvikligt skeende). Vi kan bara hålla tummarna för att värde fortsätter att betonas i första hand, och jag ser gärna att nytillträdda VD:n Anna Mossberg köper på sig lite fler aktier än de 5000 som hon köpte när hon offentliggjordes som Karlungs efterträdare i våras. Nu verkar likviditeten i aktien vara mer ansträngd än den någonsin varit efter den senaste ägarspridningen förra våren, men jag är övertygad om att det långsiktiga värdet i aktien i dagsläget är gott.
På dagens kurs handlas aktien till p/e 13 på det innevarande årets prognostiserade resultat. Det krävs inte ens någon särskilt imponerande tillväxt framöver för att motivera den värderingen, och här pratar vi om ett företag som vuxit med 50% årligen - och det lönsamt - de senaste åren och nu börjar även kassaflödet arta sig på ett riktigt positivt vis. Till skillnad från Alltele, som även de har ökat omsättningen starkt, så är Bahnhof redan där marginalmässigt också. Vi behöver inte hoppas på att ledningen ska kunna trolla med knäna ( ofta även kallat "synergieffekter") för att nå acceptabel lönsamhet och effektivitet i organisationen.
Bahnhofs mål om att omsätta 500 miljoner med 10% vinstmarginal 2012 känns i och för sig avlägset och det kräver, oavsett om den organiska tillväxten även framgent är urstark, ett antal förvärv till vettiga priser för att kunna uppfyllas. Men även om de faller 100 miljoner kort om omsättningsmålet så är detta ett väldigt fint case i dagsläget. Som köpare gäller det dock att försöka hitta några ägare som är villiga att bli av med sina aktier, vilket verkar vara lättare sagt än gjort.

