Peter Norman

Det här inlägget innehåller bara politiska kommentarer relaterade till finansmarknaden. Ingen fara, det här kommer inte att förvandlas till ännu en politisk blogg, men det här relaterar ändå en del till bloggens ämnesområde.

Idag satt jag och lyssnade på Ekots intervju med Peter Norman från tidigare i år. Ideologiskt ligger vi knappast på samma våglängd, men jag måste säga att han är imponerande och pulvriserar de felaktiga argument för fortsatt statligt ägande på ett ganska enkelt sätt. När reportern frågar varför staten säljer ut bolag när avkastningen under godtyckligt antal år bakåt i tiden har varit bättre på detta ägande än på statspapper, kontrar Norman korrekt med att ett sådant argument både förutsätter att historisk avkastning indikerar att framtida avkastning är riskfri och ger följden att staten borde ha större äganden i vinstdrivande bolag.

Hur bra statligt ägande av produktionsmedlen fungerar över tid har vi alltför många exempel på för att det ska vara en giltig ståndpunkt. Argumenten för detta bottnar antingen i ekonomisk oförståelse eller irrationella känslor kring någon form av hotad nationell heder. Eller mer cyniskt gammal hederlig rent-seeking från viktiga väljargrupper som sedan politiker inte är sena att populistiskt böja sig för.

Att Peter Norman inte har bakgrund som politisk broiler, utan besitter riktig kompetens inom sitt ansvarsområde är förstås en viktig faktor i att han har förståelse för frågorna, även om jag ideologiskt totalt motsätter mig de skattehöjningar som regeringen kommer att genomföra på privatsparande. Alternativet till Anders Borg och Peter Norman, två politiker med bakgrund som anställda inom finansbranschen, är dock i dagsläget socialdemokraternas finanspolitiska talesman Tommy Waidelich, en före detta brevbärare som arbetat på heltid med politik sedan 1988 (och aldrig har haft ett jobb inom den privata sektorn). Mellan dessa två läger är inte valet svårt. Fram för fler politiker med faktiska kunskaper om ekonomi i stort och erfarenheter från sina ansvarsområden i synnerhet. Fortsätter vi på den vägen får vi i alla fall förhoppningsvis inte se försämringar av investeringsklimatet och därmed landets ekonomi över tid.


2 thoughts on “Peter Norman

  1. Beräkningen av skattesatsen i kapitalförsäkring och nya ISK har ökat från 27% av statslåneräntan till 30%. Dessutom leder förstås insättningsbeskattningen i båda kontotyperna till att skatteuttaget de facto blir högre. Argumentet är att man vill harmonisera skattetrycket för olika sparandeformer, men att som borgerlig regering göra det med hjälp av skattehöjningar klingar oerhört falskt. Allra helst när man vid varje givet tillfälle uttrycker oro över svenskarnas privatskuldsättning, vilket logiskt bör leda till att min vill ge vill ge incitament till sparande, samt att reavinstskatten (som är den skatt man vill harmonisera mot) är hög i ett internationellt perspektiv.

    Utöver det gör skattesatserna heller ingen skillnad mellan långsiktigt sparande och kortsiktig spekulering. En ansats mot ett sådant upplägg hade åtminstone varit ett steg i rätt riktning när det gäller att ta itu med privatskuldsättningen, även om skattesatserna totalt hade förblivit desamma eller ökat i nuvarande utsträckning.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>