Vad är värdeinvestering?

Detta kommer att vara ett inlägg som förklarar värdeinvestering som koncept och vad en värdeinvesterare gör. Regelbundna läsare av bloggen behöver inte göra sig besvär, men någon som undrar om ämnet och inte är bekant med termerna kanske kan få utbyte av denna korta introduktion.

Först och främst: en aktie är en andel i ett företag. Den representerar reella tillgångar och är inte bara en siffra på en skärm. Över tid korrelerar din avkastning och aktiepriset till hundra procent med hur företaget ifråga går, men i korta tidsperioder är denna korrelation ofta svag eller till med icke-existerande.

Värdeinvestering kan kort beskrivas som en process i vilken investeraren gör skillnad på investeringsobjektens (vanligtvis, men inte alltid, aktier) pris och dess inneboende värde. Dess inneboende värde definieras som allt kassaflöde som man från och med dagen för investeringen kommer att erhålla som ägare, diskonterat tillbaka till dagens datum. Eller enklare uttryckt: alla pengar som investeraren kan ta ur verksamheten och använda till något annat, justerat för att pengar i handen idag är värda mer än pengar i handen imorgon eller om 5 år.

Eftersom denna definition handlar om framtiden är den med nödvändighet till viss del godtycklig. Det går inte att peka på ett på kronan precist inneboende värde av en aktie. Däremot tror en värdeinvesterare att det i vissa fall, men inte alla, går att hitta investeringar vars värde kraftigt avviker från dess pris. Priset sätts av marknaden och marknaden har inte alltid rätt, menar vi. Med hjälp av analys och en längre investeringshorisont än större delen av marknaden tror vi oss ibland kunna identifiera billiga aktier. Som en följd av detta föredrar vi att börsen sjunker. Ju lägre pris en aktie har – ju billigare den är – desto högre är den förväntade avkastingen när vi köper den. Detta kan inte betonas nog så mycket: vi föredrar att aktier sjunker i pris, inte att de stiger i pris.

För att ha både hängslen och livrem vill vi alltid ha en så kallad säkerhetsmarginal (eller margin of safety) när vi köper en aktie. Det innebär att vi inte är villiga att betala säg 98% av vårt uppskattade värde på en aktie. Det är för nära det i viss mån godtyckliga värde som vi tycker tillgången har. Men om aktien handlades till endast 50% av det uppskattade inneboende värdet hade vi nästan garanterat köpt den.

Värdeinvesterare sitter inte med ögat på aktiekurser under hela dagarna. Vi daytradar inte och vi spekulerar inte på att rapporter ska komma in bättre eller sämre än folk förväntar sig eller på att ett företag har någon positiv nyhet på gång. Horisonten är mycket längre än så. Den räknas i år och inte i dagar eller veckor. Vår investeringsprocess har alltså absolut ingenting gemensamt med Wall Street-höjdaren ifrån filmerna, som sitter med med en telefonlur i vardera öra och skriker ut köporder samtidigt som aktiekurserna rullar på en monitor framför honom i en infernalisk takt.

Vi försöker inte heller under några som helst omständigheter förutsäga prisrörelser i aktier, vare sig genom "analys" av grafer eller med någon annan metod. Detta är alltså tvärtemot i princip alla experter och analytiker som uttalar sig i media. Prisrörelser över korta tidshorisonter bekommer oss inte och är inte relevanta för vårt jobb som investerare. Att en aktie stiger eller sjunker i pris behöver inte nödvändigtvis vara en reflektion av hur företagets underliggande verksamhet går. Det kan vara det, men det behöver inte vara så. Det viktiga är att pris inte är vår värdemätare, utan att värde är det. Utgångspunkten vid ett köp är alltid att man ska kunna äga tillgången för evigt och på så sätt få en bra avkastning, inte att sätta sin tillit till att det vid ett senare tillfälle ska kunna gå att avyttra innehavet till ett högre pris.

Snabba klipp är alltså inte något som har att göra med värdeinvestering. Om en aktie rusar i pris direkt efter vi har köpt den och når det inneboende värde som vi har uppskattat för den är vi inte främmande för att sälja, men vi försöker inte köpa och sälja aktier för att tjäna några få snabba procent inom en tidsrymd av dagar. En sådan strategi är dels svår och ger dessutom höga kostnader i form av courtage. Förra året köpte jag fem aktier på hela året och sålde två. Och det var ett ovanligt aktivt år. Om marknaden inte sjunker under 2012 förväntar jag mig att jag kommer göra ännu färre affärer i år.

Värdeinvestering är alltså en långsam, analytisk disciplin där det mesta av arbetet sker inne i huvudet på investeraren. Det handlar inte om att vara reaktionssnabb eller modig och iskall eller någon annan schablonbild av investerare som lever kvar från forna börsbubblor. Snarare handlar det om att försöka vara rationell, logisk, grundlig och – kanske framförallt – tålmodig.

För fördjupning rekommenderar jag er att börja med att ta en titt på mina boktips för nybörjare. För eventuella ekonomer som läser inlägget vill jag rekommendera The Superinvestors of Graham-and-Doddsville.

Seth Klarman om att hålla likvider

Det här lilla utdraget säger mycket om hur jag ser på dagens marknad i stort. Trots att jag letar väldigt mycket är det svårt att hitta något särskilt lockande. Åtminstone verkar det tunt inom Sveriges gränser. Men att investera i utlandet kräver en del kunskaper om andra länders regelverk som jag i dagsläget inte riktigt har. Dessutom är det desto svårare att få en bra känsla för hur pass gångbar produkten är utan att kunna språket eller den lokala marknaden. Även om nu rapportering på engelska finns att tillgå i många fall. Det ger i sin tur krav på högre margin of safety. Tills vidare håller jag mig lugn med investeringar, om än med ögonen öppna.

Betting that the markets never revert to historical norms, that we are in a new era of higher securities prices and lower returns, involves the risk of significant capital impairment. Betting that prices will fall at some point involves opportunity cost of uncertain amount. By holding expensive securities with low prospective returns, people choose to risk actual loss.