About David

Privat investerare.

Boktips – Outsiders.

Outsiders av William Thorndike är förmodligen den första och enda bok jag någonsin kommer att ha läst innan Warren Buffett läst och rekommenderat den. Nog för att jag fuskade genom att läsa den som en rekommendation av Charlie Munger, men nåväl.

Boken är välskriven och har ett fantastiskt intressant innehåll. Den beskriver åtta Verkställande Direktörer som har varit någonting utöver det vanliga i termer av såväl företagsledare som kapitalallokerare. Genom att opportunistisk kapitalallokering har dessa åtta VDar lyckats generera överlägsen performance gentemot såväl sina nära peers och som börsen i övrigt.

Vad är då speciellt med detta? Jo, något av det mest speciella för dessa VDar är hur de i mycket högre utsträckning än andra VDar har tittat på den egna underliggande aktien som en investeringsmöjlighet och valuta för transaktioner – allt styrt av underliggande prissättning för aktien.

Ifall aktiekursen varit hög gentemot det inneboende värdet på bolaget, har dessa VDar ofta använt sig utav aktien som valuta för förvärv. Ifall aktiekursen har varit låg, har dessa VDar köpt tillbaka egna aktier utan dess like. Utdelningar har varit mycket sparsamma om inte obefintliga för bolagen då dessa VDar ständigt kunnat skapa mer än en dollar i börsvärde för varje dollar som bibehållits. De kumulativa effekterna av ett sådant agerande är enorma, vilket har visat sig i totalavkastningen för dessa bolag.

För er som har läst Joel Greenblatts böcker kommer ni att känna igen kanske den största finansiella ingenjören och finansiella värdeskaparen av de alla – John Malone. Storyn om John Malone är den jag tycker är mest lärorik. Needless to say följer vi på bloggen vad John Malone gör noggrannt i sina portföljbolag och i sin investeringsportfölj.

Det bästa omdömet är att jag helt enkelt inte kunde lägga ifrån mig boken, utan streckläste den under de bättre delarna av en vardagskväll och natt.

Vänligen,

David

Analyser av småbolag – en policyändring.

Hej alla läsare!

Jag har varit inaktiv på pappret under de senaste månaderna, även om så inte varit fallet på aktiemarknaden. Efter mycket övervägande har jag kommit fram till att jag i fortsättningen endast undantagsvis kommer att kommentera eller analysera företag vilka jag ser som potentiella investeringsobjekt, annat än i undantagsfall.

Anledningarna till detta är flera, men handlar framförallt om att jag inte vill skada mina egna möjligheter att köpa aktier i dessa bolag till förmånliga priser. Övriga argument för en mer sparsam informationspolicy är att det finns en assymetrisk risk och pay-off i många av de bolag jag har köpt aktier i och rekat här på bloggen. Riskerna att bli sittandes under en längre tid i illikvida aktier är jag själv beredd att ta under gynnsamma prisförutsättningar, samtidigt vet jag inte i vilken mån läsare kommer kunna agera rationellt under kraftigt negativa börsscenarion vilka förr eller senare uppkommer.

Då såväl likviditetsaspekten som coattail-aspekten blir avtagande ju större och mer omsatt ett företag är, kommer jag även fortsättningsvis att kunna kommentera större bolag. Jag kan dessutom utlova mer i former av boktips framöver här på bloggen.

Om ni inte redan har gjort det så föreslår jag att ni försöker sätta er in i Posco, vilket gilmour har skrivit om i ett tidigare inlägg. Bolaget är mycket intressant ur såväl kvalitets- som prisperspektiv. För mig är det helt avgörande för mitt investeringsbeslut att Buffett är storägare i bolaget.

Vänligen,

David

Årssammanfattning 2012 David

Nytt år, nya möjligheter. Portföljen avkastade 26,8% gentemot SIXPRX 16,7%. I början av året såg det bra ut tills Bahnhof levererade en katastrofrapport. Såväl en stark återhämtning av Bahnhof som bra avkastning av mitt nya portföljinnehav gjorde att mitt resultat fortsatte att vara över index över hela året. Under året sålde jag mina aktier i Avanza till kurser väsentligt över dagens. Ungefär samtidigt som jag sålde rapporterade andra investerare i bloggosfären om att de precis köpt aktien, mycket till följd av de höga utdelningen. I mina ögon är har många ett orimligt fokus på just direktavkastningen. Aktieinvestering är inte lätt, och att minska ned analysen till en eller väldig få kvantifierbara variabler ser jag inte som vägen att gå. Jag gillar Avanza som företag, men min syn på deras intjäning under de närmsta åren är relativt negativ. Kortvarianten av varför är att jag ser det som osannolikt att den tidigare kreditexpansionen för svenska hushåll kan fortsätta, samtidigt som jag inte tror att huspriserna kan fortsätta uppåt på det sätt som de gjort tidigare. Det blir svårt för svenska hushåll att fortsätta sätta in lika mycket pengar på sina aktiekonton när ekonomin i övrigt går på sparlåga, och jag tror att Avanzas kundinflöden har varit “dopade” av låga räntor och kraftigt stigande huspriser (samtidigt som allt färre amorterar, och istället sparar i aktier och/eller konsumerar sina pengar).

Viktigare än själva resultatet är att jag under året har lärt mig mycket. Gilmour och jag har fortsatt att diskutera och haft ett gediget intellektuellt utbyte. Vi håller inte alltid med varandra, men samtalet är givande. Utöver dessa samtal har jag läst väldigt mycket böcker. Favoriten för året har varit Surely You’re Joking, Mr Feynman?, vilken har gett mig mycket glädje och intellektuell behållning jag kan använda för min investeringsfilosofi.

Jag betraktar resultatet av ett enskilt år som mindre intressant, men är naturligtvis nöjd med att jag de senaste fyra åren har slagit index. In i år 2013 känner jag mig mer nöjd med min portfölj än vad jag gjorde i inledningen av 2012, vilket gör att jag ser med spänning på det år som kommer. Det är dock ännu inte riktigt nära att jag meddelar mitt hemliga innehav, då flera i min umgängeskrets fortfarande ligger på köpsidan.

God fortsättning!

When Genius Failed

Sista tiden har jag tagit tag i läsningen riktigt ordentligt, med hjälp av lite motiverande vadslagning med några nära vänner har jag kommit in i en vana av att läsa ett par hundra sidor i veckan. Har slukat en hel del riktigt läsvärda böcker som jag kanske på ett eller annat sätt kommenterar i bloggen.

En bok jag läste ut idag är When Genius Failed. Boken handlar om Long Term Capital Management med dess uppgång och fall. Alternativ titel till blogginlägget skulle kunna vara “Why smart people do dumb things”. Vet dock inte om jag gillar beskrivningen av de bakomliggande personerna som smarta.

Boken handlar om hur en del hybris, två delar okunskap sjugosju delar delar (snabbt stigande) skuldsättning. Fonden Long Term Capital Management hade som investeringsidé att investera i att orimliga spreadar skulle konvergera till teoretiskt mer korrekta värden. Ett exempel på en sådan trade skulle kunna vara att, i de fall Handelsbankens A-aktie handlas billigare än B-aktien, att blanka B-aktien och istället köpa A-aktien. Ingenting konstigt med en sådan trade, då det är orimligt att en sådan spread ska hålla över tid. Problemet för Long Term Capital var att de gillade sina bets så mycket att de skuldsatte sig. Skyhögt. Under normala tider var skuldsättningsgraden mot eget kapital i fonden 30 gånger (exklusive derivatexponering), och när spreadarna gick emot fonden vart det egna kapitalet snabbt förbrukat. Efter ett par framgångsrika år, fick de “extrema marknaderna” under 1998 fonden att totalt kollapsa, varpå ett bankkonsortium fick köpa ut fonden på inrådan av Federal Reserve. Många av de bakomliggande förvaltarna riskerade, och förlorade, sina förmögenheter i kraschen. Ironiskt nog fick akademikerna Merton och Scholes Nobelpris för den optionsmodell vars modellantaganden visat sig vara totalt felaktiga, och blev fondens fall.

Boken är en trevlig läsning, även om det inte är mycket nytt på tapeten för den som sett vad Buffett diskuterat vid olika tillfällen. Huvudregeln att ta med sig från LTCM-debaclet är Buffetts visdomsord om leverage: “If you’re smart, you don’t need it. If you’re dumb, you shouldn’t use it”. Mitt råd till Merton och Scholes är att inte riskera sitt goda akademiska rykte genom att ännu än gång visa på sitt bristande investeringsintellekt.

//David

It’s not supposed to be easy. Anyone who finds it easy is stupid.

Citatet ovan är från Charles Munger. En riktig hjälte.

Mycket nytt på fronten för min del. Skriver masteruppsats och har fått jobb. Sugen på att testa ett nio till fem-jobb någorlunda frånskilt från mitt investeringsintresse och se hur jag funkar där. Det kan bli allt mellan några månader och ett yrkesliv, men det får framtiden utvisa.

På investeringsfronten har det hänt en hel del för mig det här året. Jag var och är inte helt nöjd med min performance förra året i termer av ansträning, och är ödmjuk inför det faktum att man måste spendera oerhört mycket tid och disciplin för att ha någon som helst form av edge på marknaden. Kunskap om hur man tillämpar sund investeringsfilosofi är inte i sig sjävlt är tillräckligt ifall man inte lägger timmarna för att verkligen söka de möjligheter som finns på marknaden. På samma sätt är inte idoga timmar lagda på marknaden tillräckligt för den överhängande majoritet som inte förstår sig på sund investeringsfilosofi. Det var med visst intresse jag noterade att flera av mina bloggrannar köpte på sig Avanza i samma veva som jag sålde alla mina aktier, och det är med visst intresse jag följer flera bloggrannars stora ekonomiska samröre med H&M. Analysen jag identifierar i båda fall tycks gå att sammanfatta “direktavkastningen är hög, mina utdelningar kommer ge mig mycket pengar tillbaka framöver med en fortsatt tillväxttakt som ens är i närheten av den historiska”. Att investera på dessa premisser är HELT BEROENDE av att man, efter noggrann analys, kan förstå och förutsäga en framtida utveckling för dessa två företag som svarar mot högt ställda förväntningar. Detta är enklare sagt än gjort, och även om jag är positivt inställd till de båda företagens tillväxtpotential, tycker jag inte att något av bolagen är verkligt billigt för tillfället.

Jag vill med detta inlägg mest lägga fram en reservation. Värdeinvestering är ingenting för speciellt många. Den absoluta majoriteten av sparintresserade privatpersoner kommer inte att ha en edge mot marknaden, fastän de lägger timmar på sitt intresse. Det finns stora problem med en analys som primärt kollar på vinsttillväxt och direktavkastning. Det går att tjäna pengar på rena kvant-strategier, men rent forskningsmässigt torde då parametrarna P/B, ROE och P/E vara de mest intressanta att titta på.

Så det var ett litet snabbt inlägg från mig. Jag är inte död och jag hoppas skriva mer här framöver. Faktum är att jag gjort en hel del portföljändringar och har ett nytt största innehav som jag är taggad att skriva om när jag väl köpt klart.

Vänligen, David

Avanzaförsäljning

I och med att jag för aktiva samtal med en hel del människor som önskar att jag ska dela mina investeringstankar med dem, kommunicerar jag varken köp eller försäljningar innan jag känner att dessa personer har haft möjligheten att agera på det jag har att säga. För runt 45 dagar sen sålde jag alla mina Avanza-aktier, och nämner av ovan nämnda hänsyn detta först nu.

Vad är det som förändrats i min bedömning av Avanza? Egentligen inte mycket. I grund och botten är jag fortfarande mycket positivt inställd till Avanzas långsiktiga förmåga att generera mer sparkapital och kunder på den svenska sparmarknaden. Ett hel drös av framförallt demografiska omständigheter gör dock att det de närmsta åren kan bli tufft att leva upp till intjäning som försvarar dagens aktiekurs. Vissa av mina farhågor nämns i dagens rapport (Avanzas rapporter ämnar jag att fortsätta läsa på obestämd framtid).

Ifall vi börjar med att titta på nettoinflödena, är min bild att rekordinflöden av kapital som Avanza har haft de senaste åren varit starkt influerade av låga räntor, en boomande bostadsmarknad och en minskande amorteringsvilja bland bolånetagare. Alla dessa faktorer är orimliga i ett längre perspektiv, samtidigt som den senaste tidernas räntesänkning gör att Avanza får svårt att upprätthålla förra årets lönsamhet. På ett sparkapital som i genomsnitt kan antas vara lägre såväl nästa år som i år, jämfört med föregående år, blir det svårt för Avanza att tjäna mer än runt 10 SEK per aktie. Fantastiskt högkvalitativ intjäning i form av rena kassaflöden förvisso, men Avanza är inte billigt till runt 190 SEK aktien.

En slutlig influens för min försäljning var att Storåkers sålde hela sitt Avanzainnehav. Detta gjorde det för mig uppenbart att han antingen önskade att lämna styrelsen, eller att han inte såg värderingen som attraktiv, eller både och. Att Storåkers nu har kommunicerat att han ämnar att lämna styrelsen gör i mina ögon att oersättlig kompetens har frånskiljts bolaget. Det är väldigt sällan jag lägger stor vikt vid enskilda medarbetare för företagen jag investerar i, men i Storåkers fall betraktade jag inte hans roll som oviktig i styrelsen. Som Mr. Avanza själv agerade han en “fail safe” vilken nu blir lidande.

Jag  hoppas att jag får tillfälle till att investera igen i Avanza. På dessa nivåer är det, allt annat lika, inte aktuellt.